Den tredje grunden – Kännedom om er profet Muhammad (´aleyhi salam), del 1
Publicerat: 2010-12-18, 20:50:21 | Thalâthat-ul-Usûl | Direktlänk | Kommentarer: 0
Han är Muhammad bin ´Abdillâh bin ´Abdil-Mutallib bin Hâshim. Hâshim är från stammen Quraysh, Quraysh är från araberna och araberna är från Isma´il´s, Ibrâhim al-Khalîl´s son, avkomma – må de högsta välsignelsen och freden vara med honom och med vår profet. Han blev sextiotre år gammal, varav fyrtio före profethallet, och tjugotre år som profet och sändebud. Han blev profet med (Versen) ”Läs!” och sändebud med (Kapitlet) ”Den insvepte”. Hans hemstad var Makkah och Allâh skickade honom för att varna för Shirk och för att kalla till Tawhîd. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:
”Du som sveper in dig! Res dig och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rena ditt hjärta! Och fly från all hednisk smitta! (När du ger) ge inte för att få något tillbaka! Och ha tålamod och fördrag för din Herres skull!” (al-Muddaththir 74:1-7)
Betydelsen av ”Res dig och varna!” är att han skulle varna för Shirk och kalla till Tawhîd, ”Och prisa din Herres majestät!” är att han förhärligade och lovprisade Honom genom Tawhîd, ”Och rena ditt hjärta!” är att du renar dina handlingar från Shirk, ”Och fly från all hednisk smitta!” Hednisk smitta är avgudar. Att man lämnar den, innebär att man undviker den och att man avsvär sig från den och dess folk. Detta genomförde han i tio år med att kalla till Tawhîd. Efter tio (år) togs han upp till himlen och de fem dagliga bönerna ålades honom. I tre år förättade han bönen i Makkah och blev därefter beordrad att emigrera till Madînah.
Emigration från ett otroget land till Islâmiskt land är ålagd denna Ummah och kommer så att förbli fram tills att Den Yttersta Stunden träder in. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:
”När änglarna samlar in (själarna från) dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: ”Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: ”På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall de (änglarna) säga: ”Var inte Allâh´s jord vid nog så att ni kunde emigrera på dem?” Helvetet skall bli dessa (människors) sista hemvist – ett i sanning eländigt slut! Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen; för dem finns hoppet om Allâh´s förlåtelse – Allâh utplånar och förlåter mycken synd.” (an-Nisâ´: 97-99)
al-Baghawî (rahimahullâhu ta´âlâ) sade:
”Anledningen till att denna Vers uppenbarades, var de Muslimer i Makkah som inte hade emigrerat, så Allâh tilltalade dem i trons namn.”
Bevis för Hijrah från Sunnah är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) yttrande:
”Hijrah kommer inte att upphöra förrän Tawbah upphör. Och Tawbah kommer inte att upphöra förrän solen går upp från väster.”
Efter att han hade slagit sig ner i Madînah, ålades han de övriga Islâmiska föreskrifterna, som givandet av allmosa, fastan, vallfärden, böndeutrop, Jihâd, att beordra det goda och förbjuda det onda, och resten av de Islâmiska föreskrifterna. Detta genomförde han i tio år. Därefter dog han men hans religion finns kvar . må Allâh´s välsignelse och fred vara med honom.
Detta är hans religion. Det finns inget gott, förutom att han visade det för Ummahn, och det finns ingen ondska, förutom att han varnade Ummahn för den. Det goda som han visade var Tawhîd och allting annat som Allâh älskar och är nöjd med. Och det onda som han varnade för är Shirk och allting annat som Allâh hatar och förkastar.
Allâh sände honom till alla människor och Allah ålade alla skapelser . Jinn och människan – att lyda honom. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:
”Säg: ”Människor! Jag är Allâh´s sändebud, (utsänd) till er alla.”” (al-A´raf: 158)
Med honom fullbordade Allâh religionen. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:
”Denna dag har Jag fullbordat er religion och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam ska vara er religion.” (al-Mâ´idah 5:3)
Bevis för hans (sâlla Allâhu ´alayhi wa sallam) död är Hans (ta´âlâ) Yttrande:
”Du skall dö, och de skall dö. Och till sist, på Uppståndelsedagens dag, skall tvisten mellan er avgöras inför er Herre.” (az-Zumar 39:30-31)