Allâh (ta´âlâ) säger:
“Men de gudfruktiga skall få trygghet, av lustgårdar och källor, klädda i siden och brokad, mitt emot varandra.”  [44:51-53]

"De skall betjänas med fat och dryckeskärl av guld, och där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat. Och där skall ni förbli till evig tid"
(43:71)

"Ingen människa vet vilka dolda [skatter av] djup glädje som väntar de [troende] som belöning för deras handlingar."
[32:17]

Byggstenarna är av guld och silver, murbruket är av mysk, dess grus är av pärlor och ädelstenar, och dess jord av saffran. Den som träder in där kommer att glädjas och aldrig känna sorg, och han kommer vara däri för evig tid och kommer aldrig att dö. Hans kläder kommer aldrig att slitas ut och hans ungdom kommer aldrig att upphöra."
[Shaykh al-Albani - Sahih al-jami]

Må Allah (´azza wa djall) göra oss bland paradisets invånare, InshAllah!!
 

Det har återberättats av Abu Hurayrah att profeten (saw) sade :'' Den elden som ni människor tänder på jorden är endast en sjuttionde del av helvetets eld'' de sade O Allahs sändebud! Det som finns på jorden är väl tillräckligt. Han (saw) sade då : den har sannerligen blivit sextionio gånger varmare än den elden ni känner till''
( Al bukhari 3265 & Muslim 2843 )

Det har återberättats från Abu Hurayrah att han sade : vi var med profeten (saw) en dag då vi hörde ett ljud. Profeten sade : ''Vet ni vad det där var för någonting?" Vi sade då : "Allah och hans sändebud vet bäst" Han sade : ''Det var en sten som slängdes ner i helvetet för sjuttio år sedan , och först nu nådde den fram till dess botten''
( Rawahu Muslim 2844 )

Det har även berättats från Abu Dar'da:
''Helvetets folk kommer bli otroligt hungriga och det kommer att bli lika hårt för dem med hungern som med straffet det utsätts för, de kommer då att böna och be efter mat. De kommer då endast få en torr och törning buske som varken ger näring eller stillar hungern. Det fortsätter då be om mat , de får då mat som kväver den som äter den. De kommer då tro att endast dryck kan stoppa det , och ber om dryck istället. Då kommer de få dryck som kommer från skållhett vatten. Detta vatten nås dem genom järnkrokar,och när de når deras ansikten kommer deras ansikten att grillas och när det närmar sig deras magar kommer det då att slitas sönder.''


Må Allah (´azza wa djall) skydda oss från helvetet, InshAllah!!

Fråga: Är det tillåtet för kvinnor att be Janâzah bönen, eller inte?

Svar: Ja, generellt är det Islamiskt förskrivet för varje muslim att be Janâzah bönen, vare sig det är en man eller en kvinna. En kvinna kan närvara i Janâzah bönen i moskén, eller be den hemma. Det har rapporterats att när Sa’d ibn Abi Waqqas (radiAllâhu ’anh) dog så bad Aishah och andra kvinnor Janâzah bönen. Det är otillåtet för kvinnor att besöka gravplatsen, eller att följa begravningståget till gravplatsen. Men, som nämnts ovan, det är inget problem för en kvinna att be Janâzah bönen i moskén, i en musalla (plats för bön) eller hemma hos den avlidnes familj.

Nûr ’ala Darb Fatâwas.
Boken om Salâh

Fråga: De säger att Farao som dränktes av Allâh finns idag i ett museum och att hans kropp besöks. Dessutom står hans namn skrivet som jag har för mig är Ramses II. De säger att detta är den Farao som Allâh dränkte och lät vara ett tecken för de efterkommande. De bevisar detta med versen:

فَالْيَوْمَ نُنَجِّيكَ بِبَدَنِكَ لِتَكُونَ لِمَنْ خَلْفَكَ آيَةً وَإِنَّ كَثِيرًا مِّنَ النَّاسِ عَنْ آيَاتِنَا لَغَافِلُونَ

”Din kropp skall Vi rädda idag för att göra dig till ett tecken för dina efterkommande, även om många människor är likgiltiga för Våra tecken.”1

Svar: De efterkommande är israeliterna. Farao skrämde och jagade upp israeliterna. Om de inte hade sett hans lik, skulle de ha fått för sig allt möjligt och kanske trott att han har räddats. När de såg honom med sina egna ögon, övertygades de. Tror du att israeliterna tog Faraos kropp efter att ha ärvt hans land och lagt den i ett museum? Om de hade fått tag på hans kropp, skulle de ha skurit den i bitar. Allt detta är lögn.

Det är sorgligt att det islamiska landet firar eller skryter över hans kropp. Trots att de påstår att detta är Farao från Mûsâs (´alayhis-salâtu was-salâm) tid, skryter de över honom. Detta liknar på sätt och vis de kristnas stolthet över korset som ´Îsâ bin Maryam (´alayhis-salâtu was-salâm) korsfästes på. Om de kristna vore förnuftiga, borde de istället slå sönder korset varje gång de såg det. Men allt beror på okunnighet.

I vilket fall som helst, så är denna Farao inte Farao från Mûsâs tid. Det är antingen en annan eller en handgjord docka.

Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Liqâ'-ul-Bâb al-Maftûh (186)

Om du vill ha bevis till att dessa (Mushrikûn) som Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot bär vittnesbörden om detta (d v s Tawhîd-ur-Rubûbiyyah), skall du läsa Hans (ta´âlâ) Ord,

"Säg! "Vem skänker er uppehälle från himlen och jorden? Vem äger hörseln och synerna? Vem tar ut den levande ur den döde och vem tar ut den döde ur den levande? Vem håller reda på angelägenheterna?" De kommer säga, "Allâh." Säg då, "Skall ni då inte frukta (Honom)?"" (Sûrah Yûnus: 31)

Han säger också,

"Säg! "Vems är jorden och det som finns på den, om ni verkligen vet?" De kommer säga, "Allâh’s." Säg! "Skall ni då inte komma ihåg?" Säg! "Vem är de sju himlarnas Herre och den väldiga Tronens Herre?" De kommer säga, "Allâh’s." Säg! "Skall ni då inte frukta (Honom)?" Säg! "I vems Hand ligger makten över allting? Han skyddar och inget kan skyddas från Honom, om ni bara visste." De kommer säga, "Allâh’s." Säg! "Hur kan ni då luras (och följa annat än sanningen)?" (Sûrat-ul-Mu’minûn: 84-89)

Och fler liknande verser.

När du har förstått att de bekräftade detta, men att det inte fick dem att träda in i den Tawhîd som Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade till, kommer du inse att den Tawhîd som de förnekade var Tawhîd i dyrkan, den som Mushrikûn i vår tid kallar "Tron".

Precis som de tillbad Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) om nätterna och dagarna, tillbad några av dem änglar, på grund av deras rättfärdighet och för att de är nära Allâh, för att förmedla till Honom, eller så tillbad de en rättfärdig man som t ex al-Lât, eller en profet som t ex ´Îsâ.

Du kommer också inse att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem på grund av denna Shirk och att han kallade till att man uppriktigt tillägnar dyrkan endast till Allâh, precis som Allâh (ta´âlâ) sade,

"Så tillbe ingen annan med Allâh." (Sûrat-ul-Jinn: 18)

Och Han sade,

"Honom tillhör den uppriktiga dyrkan och de som dem tillber istället för Honom besvarar dem ingenting." (Sûrat-ur-Ra´d: 14)

När du har förstått att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem för att tillbedjan endast skulle tillhöra Allâh, och för att löften endast skulle uppfyllas för Allâh, och att skyddsökning endast skulle frågas från Allâh och att alla andra typer av dyrkan endast skulle tillhöra Allâh, inser du att deras bekräftelse av Tawhîd-ur-Rubûbiyyah inte fick dem att träda in i Islâm och att deras syfte med änglarna, profeterna och beskyddarna var att de ville ha deras förmedlan och närmande till Allâh, är det som gjorde det tillåtet att ta deras blod och egendomar.

Du inser också på så sätt den typen av Tawhîd som sändebuden kallade till och att Mushrikûn stred mot dess bekräftelse.

Skrock motstrider Tawhîd ur två synvinklar:


Den första: Den skrockfulle personen förlitar sig inte på Allâh. Istället förlitar han sig på andra faktorer.

Den andra: Han hakar upp sig på overkliga faktorer som är endast inbillningar och fantasier. Vad har denna faktor med det som händer att göra? Det råder inga tvivel om att detta är en brist i Tawhîd då Tawhîd går ut på att dyrka Allâh och be Honom om hjälp. Allâh (ta´âlâ) säger:


”Endast Dig tillber vi; endast Dig anropar vi om hjälp.” (1:5)


Skrock är alltså förbjudet och motstrider som sagt Tawhîd.

Den skrockfulle kan endast hamna i två situationer:

Den första: Han besvarar skrocket och lämnar handlingar på grund av det. Detta hör till den största typen av skrock och pessimism.

Den andra: Han ger sig in på handlingen med oro och ängslan och fruktan för skrockets påverkan. Detta fall är mildare.

Båda fallen är en brist i Tawhîd och skadlig för tjänarna. Gå och gör det du skall göra och förlita dig på Allâh (´azza wa djall) och ha inga dåliga tankar om Honom.

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Qawl al-Mufîd (1/559)

www.darulhadith.com

Kommentar:
Skrock = Vardagliga händelser som kan ha övernaturlig effekt som t.ex. om en svart katt går över vägen så betyder det otur, fredag den 13 är en otursdag eller att man säger "peppar, peppar ta i trä" och sedan knacka på trä för att något otrevligt man sagt ska drabba en.

Fråga:

Vad är domen för att skaka hand med kvinnor?

Svar:

Svaret är detaljerat.

Om kvinnorna är släktingar som han inte kan gifta sig med, som modern, dottern, systern, fastern, mostern och hustrun, är ingen skada skedd.

Om kvinnorna inte är släktingar som man inte kan gifta sig med, är det inte tillåtet. När en kvinna sträckte fram handen till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att skaka hand med honom, sade han:

”Jag skakar inte hand med kvinnor.”

´Â'ishah sade:

”Jag svär vid Allâh att Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hand aldrig har rört vid en kvinnas hand. De lovade honom tro och lydnad muntligt.”

Skrivet av ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz

Källa: http://binbaz.org.sa/mat/240

Muslim rapporterade i sin “as-Sahîh” från Anas bin Mâlik som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade [i betydelse]:

“I paradiset finns en marknad som de kommer till varje fredag. En nordlig vind sveper in deras ansikten och kläder så att de blir ännu fagrare och vackrare. Därefter återvänder de till sina familjer efter att ha blivit ännu fagrare och vackrare. Då säger deras familjer till dem: “Vid Allâh! Ni har blivit fagrare och vackrare efter att ha lämnat oss.” Då säger dem: “Vid Allâh! Ni har också blivit fagrare och vackrare efter att ha lämnat er.”

Ibn Abî ´Âsim berättade i “Kitâb-us-Sunnah“: Hishâm bin ´Ammâr berättade för oss: ´Abdul-Hamîd bin Habîb bin Abîl-´Usr berättade för oss, från al-Awzâ´î, från Hassân bin ´Atiyyah, från Sa´îd bin al-Musayyab som träffade Abû Hurayrah som sade till honom:

“Jag ber Allâh att Han enar oss i paradisets marknad.” Sa´îd sade då: “Finns det en marknad i paradiset?” Han svarade: “Ja. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättade mig och sade:

“När paradisets folk träder in i det, går var och en in i enlighet med sina handlingar. De kommer att kallas en dag som motsvarar en av våra fredagar. De kommer då att få besöka Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Hans tron kommer att uppenbaras och Han kommer att synas i en av paradisets trädgårdar. Predikstolar av ljus, pärlor, akvamarin, safir, guld och silver kommer att föras fram åt dem. Den lägste av dem - och det finns ingen som är låg - kommer att sitta på dynor av mysk och kamfer. De som sitter på stolar kommer att anse att ingen har en bättre position än dem.” Abû Hurayrah sade: “Kommer vi att få se vår Herre?” Han sade: “Ja. Upplever du några svårigheter med att se solen och månen en fullmånsnatt?” Jag sade: “Nej.” Han sade: “Lika enkelt kommer ni att ha med att se er Herre. Det kommer inte att finnas en person i sittningen utan att Allâh omsluter honom och säger till honom: “Kommer du ihåg den och den dagen när du gjorde det och det?” och nämner några av hans synder i detta liv. Han kommer då att säga: “Ja. Har du inte förlåtit mig?” Då säger Allâh: “Jo. Det är tack vare Min förlåtelse som du har uppnått den här nivån.” Under tiden som de befinner sig i det tillståndet, täcks de av moln från ovan. Då faller en doft över dem som de aldrig förr har känt. Sedan säger vår Herre (tabârak wa ta´âlâ): “Res er upp för de gåvor som Jag har förberett för er. Ta vad ni vill.” Då kommer de till en marknad som änglarna har dolt för dem det ögat aldrig har skådat, örat aldrig har hört och hjärtat aldrig har fått för sig. Det vi önskar oss kommer att föras fram till oss utan handel. På marknaden träffar paradisets folk varandra. Han som har de upphöjda kläderna kommer att få träffa honom som är lägre - och ingen är låg - och se vilka kläder och vilken utstrålning som han är klädd i. Samtalen kommer inte att avslutas förrän de har fått vackrare utseende. Detta beror på att ingen däri skall känna någon sorg. Därefter beger vi oss till våra hem. Väl där möts vi av våra hustrur som säger: “Välkommen älskning! Du har återvänt ännu vackrare och med en ljuvligare doft sedan du lämnade oss.” Då säger vi: “I dag har Vi suttit med vår Herre (´azza wa djall) den Allsmäktige. Det är med all rätt som vi har blivit till det vi har blivit.”

Rapporterad av at-Tirmidhî via Muhammad bin Ismâ´îl från Hishâm bin ´Ammâr och Ibn Mâdjah via Hishâm bin ´Ammâr. Den ende i berättarkedjan man bör titta på är ´Abdul-Hamîd bin Habîb som är al-Awzâ´îs skrivare. Vi avvisar inte för att han är ensam om att rapportera detta från al-Awzâ´î. Imâm Ahmad och Abû Hâtim sade att han är pålitlig. Duhaym och an-Nasâ’î sade att han är svag. at-Tirmidhî sade:

“Hadîthen är främmande. Vi känner endast till den via denna väg.”

Ibn-ul-Mubârak rapporterade att Anas bin Mâlik sade:

“Paradisets folk kommer att säga: “Låt oss gå till marknaden.” De beger sig då till dynor av mysk. När de återvänder till sina hustrur säger de till dem: “Vi kan känna att ni doftar på ett sätt som ni inte doftade förut.” Då säger de till dem: “Vi kan också känna att ni doftar på ett sätt som ni inte doftade när ni gick ut.”

Ibn-ul-Mubârak rapporterade att Anas bin Mâlik också sade:

“I paradiset finns en marknad av dynor av mysk. De beger sig dit och samlar sig där. Då sänder Allâh en vind som träder in i deras hem. När de kommer hem, säger deras familjer till dem: “Ni har också blivit vackrare efter att ha gått ut.””

Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: Hâdîl-Arwâh ilâ Bilâd-il-Afrâh, sid. 214-216
Förkortad av darulhadith.com

Tiden för badet (Ghusl) går in efter att gryningen (Fadjr) har gått in. Den som badar efter gryningen belönas för det till skillnad från den som gör det innan. Denna åsikt har Mudjâhid, al-Hasan, an-Nakha´î, ath-Thawrî, ash-Shâfi´î och Ishâq.

Det har rapporterats från al-Awzâ´î att bad innan gryning visst belönas.

Mâlik sade att badet inte belönas om han inte ger sig iväg efteråt.

Vad gäller oss – Hanâbilah – håller vi oss till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

"Den som badar på fredagen…"

Dagen börjar när gryningen har trätt in.

Och om han skulle bada och sen orena sig, gäller det första badet och det räcker att han tvagar sig efteråt. Denna åsikt har Mudjâhid, al-Hasan, Mâlik, al-Awzâ´î och ash-Shâfi´î. Tâwûs, az-Zuhrî, Qatâdah och Yahyâ bin Abî Kathîr rekommenderar dock att man badar på nytt.

Vad oss – Hanâbilah – beträffar, anser vi att han har badat på fredagen och därmed handlar utmed den allmänna hadîthen.

Författare: Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî
Källa: al-Mughnî (3/227-328)

Vi tror på Blåsningen i hornet som Isrâfîl ansvarar för. Blåsningen kommer att ske tre gånger; en gång för skräcken, en annan gång för döden och en tredje gång för uppståndelsen.

Vissa lärda säger att den kommer att ske två gånger. Men den korrekta åsikten är att den kommer att ske tre gånger. Alla har de nämnts i Qur'ânen:

وَيَوْمَ يُنفَخُ فِي الصُّورِ فَفَزِعَ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَمَن فِي الْأَرْضِ إِلَّا مَن شَاء اللَّهُ وَكُلٌّ أَتَوْهُ دَاخِرِينَ

”Och tänk på den Dag då det skall stötas i hornet och då skräcken griper om alla i himlarna och på jorden, utom dem som Allâh vill [skona], och då alla i ödmjuk lydnad skall stiga fram inför Honom.”1

وَنُفِخَ فِي الصُّورِ فَصَعِقَ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَمَن فِي الْأَرْضِ إِلَّا مَن شَاء اللَّهُ ثُمَّ نُفِخَ فِيهِ أُخْرَى فَإِذَا هُم قِيَامٌ يَنظُرُونَ

”Och [Domens] hornstötar skall ljuda och alla i himlarna och på jorden – utom de som Allâh vill [skona] – skall falla livlösa till marken. Ännu en hornstöt – och de reser sig och får skåda [den nya verkligheten].”2

Första gången det blåses i hornet, fylls människorna med skräck. Andra gången det blåses i hornet, dör de. Tredje gången det blåses, reser de sig upp för skapelsernas Herre.

De tidiga Salaf, och framförallt profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), lät barnen komma in i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské. Du kommer säkert ihåg hadîthen som rapporteras av en följeslagare som en dag bad ´Asr bakom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vid ett tillfälle, förblev Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ovanligt länge på Sudjûd. Denne följeslagare lyfte på huvudet för att försäkra sig om att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte hade dött. Istället fick han syn på en märklig sak. Han såg en av hans barnbarn på hans rygg. Efter att bönen hade fullbordats, frågades han om den ovanligt långa Sudjûd. Då sade han:

”Min sonson red på mig och jag ville inte påskynda honom.”

Det här barnet kom till moskén, men var det på grund av bönen? Barnet saknade som sagt urskiljningsförmåga. Det hörde inte till hans vägledning att påminna de bedjande, män som kvinnor, om att inte ta med barnen till moskén. Faktum är att han godkände handlingen. Och inte nog med det. Han anpassade även sin bön till modern med det gråtande barnet så att han kortade den bara för moderns och barnets skull. Han kunde lika gärna ha sagt det många säger idag:

”Varför tar ni med er barnen och stör oss?”

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde inget sådant.

Baserat på det skall föräldern låta barnet följa med till moskén om det själv vill, även om det är för att leka i moskén. Att barnet får följa med till moskén innebär att det får vänja sig vid de bästa platserna, nämligen moskéerna. Om barnet växer upp på detta vis och vill följa med till moskén, skall man anse det som en gåva och ett mycket glatt budskap. Föräldrarna måste utnyttja denna trend och låta det följa med till moskén. Skulle barnet då göra något som inte passar moskéerna, skall man tänka på vad som kan vara olämpligare än att låta profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utgöra ett riddjur. Trots det fördömde inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) barnet. Faktum är han gav det en särskild dom, på samma sätt som han gav modern med barnet, och förlängde sin Sudjûd. Om det hade skett idag, skulle de börja ropa i moskén:

”Shaykh! Du ber för länge!” Om han då svarar: ”Barnet började rida på mig.” ropar de: ”Varför tar du med dig barnet då?” De känner inte till sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt.

Fråga:

Vad är domen för skönhetsoperationer?

Svar:

Det finns två typer av skönhetsoperationer.

Den första: Skönhetsoperationer med syftet att ta bort en brist och defekt som antingen finns på människan på grund av en olycka och dylikt eller också om den är medfödd. Denna typ är tillåten eftersom det hör till tillåten behandling. Likaså lät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mannen som fick sin näsa avhuggen i krig ta en näsprotes av guld[1].

Den andra: Att kroppsdelen redan är utvecklad och fullkomlig. I detta fall är det inte tillåtet eftersom det innebär en förändring av Allâhs (´azza wa djall) skapelse. Detta hör till Satans verk som Allâh sade om:

“Och jag skall befalla dem att förvanska Allâhs skapelse.” [2]

Denna skönhetsoperation är i själva verket en förvanskning, inte en försköning.

Källa: al-Muntaqâ (3/421)

[1] Abû Dâwûd (4/89), at-Tirmidhî (6/80) och an-Nasâ’î (8/163-164).

[2] 4:119

Ghîbah – Baktal

Baktal har definierats av Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som "att du nämner din broder på ett sätt som han hatar." Så när en syster baktalar hennes syster så kan det som verkligen sägs vara sant. Förtal är å andra sidan att ljuga om ens syster.
Efter att Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) hade definierat vad ghîbah var så frågade någon;

"Men om jag talar sanning om min broder?" Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) svarade då; "Om du talar sanning om honom, så har du baktalat honom, och om du inte talar sanning om honom, så har du ljugit om honom."[1]

Baktal är en synd som Allâh strängt har fördömt i Hans Bok när Han (Subhânah) liknar denna synd vid att äta sin döda broders kött. Han (Ta´âlâ) säger,

"Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, det skulle ni finna vämjeligt." [49:12]


Namîmah – Skvaller

Namîmah är att sprida skvaller till folk för att skapa osämja mellan dem. Allâh har klandrat denna synd i Hans uttalande;

"Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt och springer med skvaller och illvilligt förtal, som motarbetar det goda, överträder alla förbud och syndar, grov i sättet och omåttlig [och] därtill av tvivelaktig härkomst." [68:10-12] 

Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) sade även att personen som gör detta inte kommer att träda in i paradiset[2], vilket borde vara tillräckligt som en varning för hur allvarlig denna synd är.

Fråga: Är det tillåtet för oss att slänga papper vilka det står Bismillâh på, såsom brev och tidningar vart som helst, eller ska vi slänga dem på en speciell plats?

Svar: De ska slängas på en respektabel plats, brännas, eller grävas ner på en ren plats. De ska inte kastas i soporna då de innehåller Bismillâh eller några verser ur Koranen.

Fatâwah Nûr ’ala Darb Att respketera Allâhs Namn

Tungans faror

Ha säker kunskap syster, må Allâh bevara dig ifrån allt ont, att om vi inte använder vår tunga till lydnad av Allâh så kommer den att användas i synd och överträdelse. Med tungan kan man falla i shirk (avgudadyrkan) och kufr (otro), gäck av religionen, lögn, baktal, skvaller, svordomar, spridning av falska rykten m.m. Man kan på så sätt begå bland de största synderna i Islâm genom tungan.

Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarar i en lång hadîth att en stor skara människor kommer att kastas i elden just på grund av vad tungan har skördat. När Mu´âdh ibn Jabal frågade Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) om handlingar som får en att träda in i Paradiset och håller en långt bort ifrån Helvetet så nämnde Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) Islâms pelare och några andra goda gärningar. Sedan sade han (sallâ Allâhu alayhi wa sallam);

"Skall jag inte berätta för dig om dess ryggrad?" Mu‟âdh svarade; "Jo, Allâhs sändebud." Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) tog då tag i sin tunga och sade; "Håll tillbaka den här." Mu´âdh sade; "Allâhs profet! Kommer vi att stå till svars för det vi säger?" Han sade; "Må din moder förlora dig! Vad annars får människorna att kastas in i elden med ansiktena – eller så sa han; "med näsborrarna" – före om inte frukterna från deras tungor."[1]

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade därtill att vi kan yttra ett endaste ord som leder till vår undergång på grund av att vi har varit oaktsamma med det vi har yttrat. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade;

"Och en tjänare må säga ett ord som Allâh förargas av utan att uppmärksamma det. Dock får det honom att falla i helvetet."[2]

Dessa hadîther visar oss vikten av att använda vår tunga i lydnad till Allâh och konsekvensen av att vara försumlig. Följande är fåtal exempel på synder man kan begå med tungan.

Förträffligheten av att bevara tungan

Människan är omgiven av välsignelser och gåvor från Allâh och tungan är en av dem. Han (Ta´âlâ) säger i den ädla Qur´ânen:
"Har Vi inte gett henne ögon, tunga och läppar, och visat henne de två
huvudvägarna?"
[90:8-10]

Genom tungan yttrar man trosbekännelsen och träder in i îmân (tro) och blir muslim. Därefter utför man bland de största dyrkansmomenten med tungan så som recitationen av qur´ânen, påminnelse av Allâh under morgon och kväll, påbud av det goda och förbud av det onda, du’â (åkallelse), sprida salâm, sända frid och välsignelser över Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och mycket mer.

De dyrkansmomenten man kan utföra med tungan är väldigt många i antal till den graden att säga ett gott ord till och med är sadaqah (välgörenhet).[1]
Tungan kan göra så att en person upphöjs till de högsta graderna när den används i lydnad till Allâh och dyrkan. Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) sade;

"En tjänare må säga ett ord som Allâh behagas av utan att uppmärksamma det. Dock lyfter Allâh upp honom flera nivåer tack vare det."[2]

Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) har även garanterat paradiset till den personen som kan garantera att bevara det som finns emellan käken (tungan) och benen (privata delarna) i hans uttalande;

"Den som kan skydda det som är mellan käkarna och det som är mellan benen lovar jag paradiset."[3]

När en person bevarar tungan så är det ett tecken på den personens perfektion av Islâm vilket nämns i Profetens uttalande då han (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) sade;

"En Muslim är den vars tunga och hand andra Muslimer är trygga med."[4]

Det motsatta kan även sägas, när en person låter sin tunga löpa fritt visar det personens defekta underkastelse till världarnas Herre.

Käraste syskon i Islam. Vår tunga är en enorm välsignelse från vår Herre, men även en svår prövning. Jag kommer att publicera en serie om detta viktiga ämne, tungan – dess välsignelser och dess faror.

Den viktigaste delen i kroppen är hjärtat så som har indikerats av vår profet (sallâ Allâhu „alayhi wa sallam) i hans uttalande;

"Det finns en köttbit i kroppen. Om den är sund, blir resten av kroppen sund. Och om den är förstörd, förstörs resten av kroppen. Det är hjärtat."[1]

Hjärtat är på så sätt källan för alla handlingar, vare sig de är goda eller onda. Om hjärtat är rättfärdigt så kommer även gärningarna att vara det, om hjärtat är fördärvat så kommer handlingarna likaså att vara det. Tungan reflekterar således det som återfinns i hjärtat.

Det är endast då tungan är upprätt som en persons îmân (tro) kan bli upprätt. Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) sade:

"En tjänares tro kommer inte att vara upprätt förrän hans hjärta är upprätt och hans hjärta kommer inte att vara upprätt förrän hans tunga är upprätt."[2]

Eftersom Profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) sade att de flesta synder, som Âdams söner begår, är just genom tungan[3] så är detta ämne väldigt viktigt.

Fråga: Ibland råkar jag befinna mig hos kristna människor när tiden för bönen går in. Jag tar då fram min bönematta och förrättar bönen framför dem. Är min bön korrekt med tanke på att den förrättas hemma hos dem?

Svar: Ja, din bön är korrekt - må Allâh påöka din lydnad till Honom - och i synnerhet att du förrättar de fem vardagliga bönerna i tid. Det är dock obligatoriskt att göra så gott du kan för att förrätta bönen i samling i moskéerna.

Författare: al-Ladjnah ad-Dâ’imah
Källa: Fatâwâ al-Ladjnah ad-Dâ’imah (2/75-76)

Fråga: Vad skall jag göra om jag förrättar bönen och det ringer på dörren och det inte finns någon annan i huset?

Svar: Om det är en frivillig bön, så är det tillåtet att avbryta den för att se vem som ringer på dörren.

Om bönen är obligatorisk, så skall man inte påskynda den om man inte befarar att man går miste om något viktigt.

I fall man kan få personen att inse att man förrättar bönen, antingen genom att mannen säger “Subhân Allâh” eller också att kvinnan klappar, räcker det. Om det däremot är lönlöst på grund av långt avstånd eller för att personen inte hör, anses det vara tillåtet att avbryta bönen vid behov och i synnerhet om det är en frivillig bön. Skulle bönen däremot vara obligatorisk och personen befarar att det är något viktigt, så är det tillåtet att avbryta bönen för att därefter ta igen den från början - och lov och pris tillkommer Allâh.

Talare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz
Källa: Fatâwâ ´Ulamâ’-il-Balad al-Harâm, sid. 229