Fråga: Vissa fördömer oss för att vi kallar oss för ”Salafiyyûn” och ”Athariyyûn”. Har personen som fördömer detta en poäng? Får man tillskriva sig Salafiyyah, Athariyyah och Djâmiyyah eller är det en sekt?

Svar: Djahmiyyah?

Fråga: Får man tillskriva sig Salafiyyah, Athariyyah och Djâmiyyah eller är det en sekt?

Svar: Djahmiyyah? Djahmiyyah, va?

Fråga: Djâmiyyah.

Svar: Jag känner inte till Djâmiyyah. Det finns ingen grupp som heter så. Det är ett öknamn som andra har hittat på sinsemellan. Det saknar grund. Så fort någon inte tycker som dem, hatar de honom och kallar honom för namn. Lämna dessa frågor.

Vad gäller en tillskrivning till Salafiyyah, så är det bra. Men du måste känna till Salafiyyah. Du måste följa dem inom det goda. Du måste känna till och bemästra Salafs metodik för att färdas på den. Det finns inget behov av att kalla dig för ”Salafî” och prisa dig själv. Säg inte det. Håll dig till Salaf och prisa inte dig själv med detta.

Talare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Föreläsning: Fadhl-ul-´Ilm wal-´Ulamâ'
Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat

al-Albani: En menstruerande kvinna får vistas i moskén. Det finns inget bevis som förbjuder det. (Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr 562)

Fråga: Om det inte finns en kvinnlig läkare för behandling av exempelvis tänderna, så är det tillåtet för kvinnan att gå till en manlig läkare för behandling eller ej?

 Svar: Det är ingen fara i det. Kvinnorna brukade gå ut och behandla de skadade. Detta är ett bevis för att om det inte finns en manlig läkare och en kvinna är tillgänglig så är det tillåtet för mannen att behandlas hos henne om ingen prövning fruktas. Likaså om det inte finns någon kvinnlig läkare och en manlig läkare är tillgänglig som det finns gott i så är det ingen fara i att hon behandlas hos honom om ingen prövning fruktas.

Shaykh Muqbil bin Hâdî al-Wâdi’î rahimahullâh, Ghâratul-Ashritah 1/99

Föreläsare: Abdul Wadud

al-Albani: En kvinna ska se till att gifta sig med en religiös man med fin karaktär och inte gå efter skönhet, rikedom eller härkomst. (Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr 594)

It is reported that ‘Umar b. ‘Abd Al-‘Azîz once wrote to Al-Hasan Al-Basrî to get a brief exhortation from him, so Al-Hasan wrote back,

“The dunyâ distracts and preoccupies the heart and body, but al-zuhd (asceticism, not giving importance to worldly things) gives rest to the heart and body. Verily, Allâh will ask us about the halâl things we enjoyed, so what about the harâm!”

Source: Al-Bayhaqî, Al-Zuhd Al-Kabîr, article 26.
Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/a-comfortable-life/

Fråga: Får man be i kyrkor, och vad händer om det finns bilder däri? Får man kalla dem “Guds hus”?

Svar: De är inte Guds hus, det är endast moskéerna som får kallas Guds hus.

Det där är hus varvid man förkastar den korrekta tron på Allâh, och hus värderas efter dem som finns däri trots att Allâhs namn kanske nämns. Kyrkans folk är otrogna, och därför bör kyrkorna anses vara “hus för otrogen gudadyrkan”.

Gällande att be däri så har skriftlärda tagit tre olika ståndpunkter:

• Man får aldrig be däri (Mâliks åsikt)
• Man får alltid be däri (en åsikt hos några av Ahmads elever)
• Man får be däri, om det inte finns några avbildningar. Änglar träder inte in i ett sådant hus, och dessutom gick inte Profeten (sallallâhu ‘aleyhi wa sallam) in i Kaban förrän bilderna däri togs bort.

‘Umar sade: “Vi träder inte in i kyrkor, sålänge det finns avbildningar däri”

Det är precis som en moské som byggts på en grav. Bukhari och Muslim rapporterade att profeten (sallallâhu ‘aleyhi wa sallam) sade gällande Abbesiniens storkyrka, som var väldigt utsmyckad och som hade flera avbildningar: “Detta folk bygger platser för dyrkan (kyrkor) över rättfärdiga människors gravar då de dött, och de avbildar dem däri. De kommer vara de som Allâh hatar mest på domedagen.”

Finns däremot inga bilder däri, så får man be där precis som Sahaba har gjort.

Allâh vet bäst.

Källa: Madjmû’ ul-Fatâwa av Ibn Taymiyyah rahimahullâh (22/162)

Umar bin al-Khattab sade:
“Om någon av er är välsignad av kärlek från sin broder, borde han hålla i det så hårt som möjligt, då det är ovanligt för någon att bli välsignad med detta.”
[ Al-Ghazzalis Ihya ’Ulum ad-Din’ 2/195]

Fråga: Vad är domen för att ha bilder i hemmet till prydnad och inte till dyrkan?

Svar: Det är inte tillåtet att hänga upp bilder eller skulpturer på levande varelser oavsett om det berör hem, kontor eller samlingar. De bekräftade hadîtherna från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är allmänna och bevisar att det är förbjudet att hänga upp bilder och innehava skulpturer såväl som i hemmen som på andra platser.

Denna handling leder till avguderi eftersom personen förliknar sig själv med Allâh i skapandet. Dessutom förliknar han sig själv med Allâhs fiender. Likaså består skulpturerna av flera nackdelar.

Den fullkomliga Islâmiska föreskriften har kommit för att hindra allt som leder till avguderi eller synder. Avguderiet som ägde rum hos Nûhs folk var just på grund av avbildning av de fem rättfärdiga människorna som levde på deras tid. Därefter hängde de upp deras bilder på sina samlingsplatser. Detta klargjorde Allâh (subhânah) i Sin klara Skrift när Han sade:

“Och de säger: ‘Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwâ’, Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr!’ På så sätt har de lett många vilse.” (Koranen:71:23-24)

Således är det obligatoriskt att varna för liknelsen av dessa människors fördömda handling som orsakar avguderi.

Det har rapporterats autentiskt från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han har sagt till ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh):

“Lämna inte en bild utan att du förstör den och inte heller en grav utan att du jämnar den med marken.” (Muslim 969)

Rapporterad av Muslim i hans “as-Sahîh”.

Dessutom sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Folket som får det strängaste straffet på Domedagen är avbildarna.” (al-Bukhârî 5950 och Muslim 2109)

Det råder samstämmighet om dess äkthet. Hadîtherna kring frågan är många och Allâh leder till framgång.

Av: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz rahimahullâh
Källa: Kitâb-ud-Da´wah, sid. 18-19

Till sist återstår att vi betraktar de fem domarna för fotografier som beror på avsikten bakom dem.

Om avsikten är förbjuden, är även handlingen förbjuden.

Om avsikten är obligatorisk, är även handlingen obligatorisk. Ibland är det obligatoriskt att fotografera och i synnerhet att filma. Om vi ser en person utföra ett brott som berör mänskliga rättigheter, som mord och liknande, och det enda sättet att bekräfta det är via fotografering, blir det obligatoriskt att fotografera. Detta gäller särskilt i frågor som preciserar fallet noggrant. Medel har trots allt avsiktens dom. Detsamma gäller i fall vi fotograferar en person för att fastställa hans personlighet så att han inte anklagas falskt för något. Även detta är tillåtet och fordrat.

Och om vi fotograferar för att njuta av att titta på bilden, så är det tveklöst förbjudet. Ett exempel på det är fotografier som minne. Vi säger inte att detta inte är bilder. Naturligtvis är det bilder. Om vi har dessa bilder, hamnar vi under hotet att änglarna inte kommer in i ett hus i vilket det finns bilder.

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ (2/199-200)

Till innovationerna hör även det många människor gör på vintern. De påstår att det var då ´Îsâ (´alayhis-salâm) föddes. Allt som görs under dessa nätter hör till förbjudna handlingar. Exempel på dem är att man tänder ljus, lagar mat, handlar stearinljus och dylikt.

Att göra dessa födelsedagar till högtider hör till kristendomen och har ingenting med Islâm att göra. De tidigare generationerna kände inte till någon liknande högtid. Faktum är att den härstammar från kristendomen. De lade till en annan naturlig anledning, nämligen att tända ljus under vintern på grund av kyla.

Författare: Hâfidh Djalâl-ud-Dîn as-Suyûtî
Källa: al-Amr bil-Ittibâ´ wan-Nahî ´anil-Ibtidâ´, sid. 145

Fråga: Vad är domen för att önska någon en god jul? Hur skall vi svara dem om de önskar oss det? Är det tillåtet att bevittna deras högtidsfester? Är det en synd att utföra någon av dessa omnämnda handlingar utan avsikt? Måhända att man gör det för att vara dem till lags eller för att man skäms och inte vill såra dem.

Svar: Det råder samstämmighet om att det är förbjudet att önska de otrogna en god jul och andra religiösa högtider. Detta nämnde Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) i sin bok och sade:

”Däremot råder det samstämmighet om att det är förbjudet att gratulera dem för otrogna ceremonier som högtider och fastan. Exempel på det är:

”Glad högtid.”

Om detta uttalande inte är otro, är det åtminstone en svår synd. Denna synd är lika allvarlig som att gratulera dem för att de faller ned på ansikte inför korset. Faktum är att Allâh anser detta vara värre än att gratulera någon för att ha druckit alkohol, mördat en människa, utfört otukt och liknande.

Många människor som inte känner till religionens värde faller i detta fel. De vet inte hur vidrig synden är som de har begått. Den som gratulerar en tjänare för en synd, innovation eller otro, har utsatt sig själv för Allâhs ilska och vrede.”

Anledningen till att det är förbjudet att gratulera dem på deras högtider är att det innebär att man accepterar och behagas av deras otrogna ceremonier även om man själv inte behagas av denna otro. Det är förbjudet för en Muslim att behagas av otrogna ceremonier och att gratulera dem. Allah (ta´âlâ) behagas inte av det. Han (ta´âlâ) sade [i betydelse av]:

”Denna dag har Jag fullbordat er religion för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag är nöjd med att Islâm skall vara er religion.” [5:3]

Det är alltså förbjudet att gratulera dem på dessa högtider oavsett om man medverkar i dem eller inte.

Om de emellertid gratulerar oss och önskar oss en glad högtid, skall vi inte svara tillbaka. Ty denna högtid är inte vår högtid. Denna högtid behagas inte Allâh (ta´âlâ) av. Dessa högtider är antingen innoverade i deras religion eller också föreskrivna som Islâm har avskaffat med Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han sändes till hela skapelsen. Allâh (ta´âlâ) sade [i betydelse av]:

”Om någon vill anta en religion som inte innebär Islâm kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.” [3:85]

Dessutom är det förbjudet för Muslimerna att besvara deras inbjudan till dessa högtider. Ty detta är den största typen av gratulationer till dem eftersom man medverkar däri.

Likaså är det förbjudet för Muslimerna att ta liknelsen av de otrogna och därvid själva utföra liknande fester, utbyta presenter med varandra, dela ut sötsaker, tillaga matbord, låta bli att arbeta under vissa dagar och liknande. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade [i betydelse] av:

”Den som tar liknelsen av ett folk hör till det.”

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade i sin bok ”Iqtidhâ’-us-Sirât al-Mustaqîm Mukhâlafah Ashâb-il-Djahîm”:

”Att härma några av deras högtider fordrar kärlek till den lögn de följer.”

Den som utför dessa gärningar är syndig oavsett om han gör det för att vara dem till lags eller om han gör det utav kärlek eller blygsel eller någon annan anledning. Detta innebär i sig att man lossar på Allâhs religions knutar. Dessutom stärks de otrogna av detta och det får dem att vara stolta över sin religion.

Vi ber Allâh att Han stärker Muslimernas med deras religion, skänker dem stadighet däri och hjälper dem mot deras fiende – Han är sannerligen stark och allsmäktig.

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Fatâwâ al-´Aqîdah, sid. 246-248

Fråga: Vad är domen för ha att bilder som minne?

Svar: Det är förbjudet att ha bilder som minne. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade att änglarna inte går in i hus med bilder i. Detta bevisar att det är förbjudet att ha bilder i hemmen - och Allâh är Den man ber om hjälp.

Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Madjmû´ ath-Thamîn (1/200)

Fråga: Är det tillåtet att ta bilder som för minnes skull?

Svar: Det är inte tillåtet för någon muslim, man eller kvinna, att ta bilder av varelser med själar för minnes skull, och bilderna måste förstöras. Det har rapporterats autentiskt från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han har sagt till ´Alî (radhiya Allâhu ´anh):

“Lämna inte en bild utan att du förstör den och inte heller en grav utan att du jämnar den med marken.” (Muslim 969)

Det är autentiskt rapporterat att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)  förbjöd att man bevarar foton hemma. När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)  inträdde Kaban på dagen då Mecka erövrades, såg han bilder på väggen, så han bad om vatten och en trasa och rensa bort dem. När det gäller bilder på livlösa varelser såsom berg, träd och liknande, är det inga problem med dem.

Madjmû’ ul-Fatâwah Ibn Bâz

Ibn 'Abbas har återberättat att profeten (salla Allahu ´aleyhi wa sammal) sade:
"Den som gör en bild kommer på domedagen att bli plågad av den tills han kan andas liv i den, vilket han aldrig kommer att kunna göra."
(Bukhari, Tirmidhi och Nasa'i)

al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Ibn ´Abbâs som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

“Varje avbildare är i Elden. För varje bild som han har gjort får den en själ som han straffas med i helvetet.”

“Varje avbildare…” - Detta berör samtliga avbildare oavsett om det rör sig om uthuggningar, skulpturer, målningar på papper, tavlor eller väggar eller fotografier vilket sker i dag. Den som utför dessa handlingar anses vara en avbildare och hans handling anses vara en avbildning. Vad är det som exkluderar fotograferingen, vilket vissa påstår? Vad är det som räddar honom från detta hot i och med att handlingen är en avbildning?

“För varje bild som han har gjort…” - Även detta är generellt och berör samtliga bilder oavsett om de är målningar, uthuggningar eller fotografier. Den enda skillnaden är att fotografen gör sin bild mycket snabbare än konstnären. För övrigt är resultatet ett och samma. Varenda en av dem avser att framkalla en bild. Han som hugger eller bygger skulpturer avser att framkalla en bild. Han som målar avser att framkalla en bild. Han som fotograferar med en kamera avser att framkalla en bild. Varför skall vi skilja mellan dem när sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Varje avbildare är i Elden.”?

Vad är det specificerade beviset förutom en filosofi och påhittade ord som de vill specificera sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord med? Förbudet i fotografierna, uthuggningarna och målningarna är ett och samma förbud; nämligen ett medel till avguderi och en jämförelse med Allâhs (ta´âlâ) skapande. Varenda en av dem är en avbildare. Resultatet är detsamma och avsikten är densamma. Vad är det som särskiljer fotografen? Det finns till och med en risk att han är värre än de andra eftersom hans bild är bättre än målarens. I och med att avsikten är en, finns det inga behov av denna tillgjordhet för att skilja mellan dem båda.

Det är känt att Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord inte får specificeras med någonting annat än med ett autentiskt bevis från Allâhs eller Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord. De får inte specificeras med människans Idjtihâd, påhitt och filosofi. Detta får personen avvisat. Det är känt inom Hadîthens och Qur’ân-tolkningens principer att det generella endast kan specificeras med ett bevis. Det allmänna kan inte specificeras av människans Idjtihâd. Denna princip råder det samstämmighet om. Hur kan det då komma sig att de bortser denna princip och säger:

“Fotografier hamnar inte under förbudet.”?

Allt detta hör till tomt och värdelöst tal hos de lärda och de lärda inom principerna (Usûliyyûn). De grundläggande principerna förkastar allt detta och dessa människor vet om det. Men - fri är Allâh från brister - ibland kan lusten och felsluten få sina offer att hamna långt bort [från sanningen].

Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: I´ânat-ul-Mustafîd (2/265-266)

THALÂTHAT UL-USÛL
(DE TRE GRUNDERNA)

Författare: Shaykh-ul-Islâm Muhammad ibn ´Abdul-Wahhab

Översättning: Abû Mûsa al-Albânî

Formattering: Abû Anas Mubarak ibn Marian

www.darulhadith.com

Efter att människorna har dött, kommer de att uppstå. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Och Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Efter Uppståndelsen kommer de stå ansvariga och belönas i enlighet med sina gärningar. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Den som förnekar Uppståndelsen har gjort sig skyldig till Kufr. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Allâh skickade alla sändebud som budbärare av glada nyheter och som varnare. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Allâh har skickat sändebud till alla folk, från Nûh till Muhammad, för att befalla dem till att dyrka endast Allâh och för att förbjuda dem att dyrka Tâghût. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Allâh har ålagt alla tjänare att förneka Tâghût och att istället tro på Allâh. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâhu ta´âlâ) sade:

Det finns många Tawâghît. De fem största är:

1. Iblîs, må Allâh förbanna honom.

2. Den som dyrkas och är nöjd med det.

3. Den som kallar folket till att dyrka honom.

4. Den som påstår sig inneha kunskap om det osynliga.

5. Den som dömer med något annat än med det som Allâh har uppenbarat.

Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Detta är betydelsen av "Det finns ingen värd dyrkan utom Allâh." I en hadîth nämns det:

Allâh vet bättre och må Allâh´s frid och välsignelser vila över Muhammad, hans familj och hans följeslagare.

Han är Muhammad bin ´Abdillâh bin ´Abdil-Mutallib bin Hâshim. Hâshim är från stammen Quraysh, Quraysh är från araberna och araberna är från Isma´il´s, Ibrâhim al-Khalîl´s son, avkomma – må de högsta välsignelsen och freden vara med honom och med vår profet. Han blev sextiotre år gammal, varav fyrtio före profethallet, och tjugotre år som profet och sändebud. Han blev profet med (Versen) ”Läs!” och sändebud med (Kapitlet) ”Den insvepte”. Hans hemstad var Makkah och Allâh skickade honom för att varna för Shirk och för att kalla till Tawhîd. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

”Du som sveper in dig! Res dig och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rena ditt hjärta! Och fly från all hednisk smitta! (När du ger) ge inte för att få något tillbaka! Och ha tålamod och fördrag för din Herres skull!” (al-Muddaththir 74:1-7)

Betydelsen av ”Res dig och varna!” är att han skulle varna för Shirk och kalla till Tawhîd, ”Och prisa din Herres majestät!” är att han förhärligade och lovprisade Honom genom Tawhîd, ”Och rena ditt hjärta!” är att du renar dina handlingar från Shirk, ”Och fly från all hednisk smitta!” Hednisk smitta är avgudar. Att man lämnar den, innebär att man undviker den och att man avsvär sig från den och dess folk. Detta genomförde han i tio år med att kalla till Tawhîd. Efter tio (år) togs han upp till himlen och de fem dagliga bönerna ålades honom. I tre år förättade han bönen i Makkah och blev därefter beordrad att emigrera till Madînah.
Emigration från ett otroget land till Islâmiskt land är ålagd denna Ummah och kommer så att förbli fram tills att Den Yttersta Stunden träder in. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

”När änglarna samlar in (själarna från) dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: ”Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: ”På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall de (änglarna) säga: ”Var inte Allâh´s jord vid nog så att ni kunde emigrera på dem?” Helvetet skall bli dessa (människors) sista hemvist – ett i sanning eländigt slut! Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen; för dem finns hoppet om Allâh´s förlåtelse – Allâh utplånar och förlåter mycken synd.” (an-Nisâ´: 97-99)

al-Baghawî (rahimahullâhu ta´âlâ) sade:

”Anledningen till att denna Vers uppenbarades, var de Muslimer i Makkah som inte hade emigrerat, så Allâh tilltalade dem i trons namn.”

Bevis för Hijrah från Sunnah är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) yttrande:

”Hijrah kommer inte att upphöra förrän Tawbah upphör. Och Tawbah kommer inte att upphöra förrän solen går upp från väster.”

Efter att han hade slagit sig ner i Madînah, ålades han de övriga Islâmiska föreskrifterna, som givandet av allmosa, fastan, vallfärden, böndeutrop, Jihâd, att beordra det goda och förbjuda det onda, och resten av de Islâmiska föreskrifterna. Detta genomförde han i tio år. Därefter dog han men hans religion finns kvar . må Allâh´s välsignelse och fred vara med honom.

Detta är hans religion. Det finns inget gott, förutom att han visade det för Ummahn, och det finns ingen ondska, förutom att han varnade Ummahn för den. Det goda som han visade var Tawhîd och allting annat som Allâh älskar och är nöjd med. Och det onda som han varnade för är Shirk och allting annat som Allâh hatar och förkastar.

Allâh sände honom till alla människor och Allah ålade alla skapelser . Jinn och människan – att lyda honom. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

”Säg: ”Människor! Jag är Allâh´s sändebud, (utsänd) till er alla.”” (al-A´raf: 158)

Med honom fullbordade Allâh religionen. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

”Denna dag har Jag fullbordat er religion och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam ska vara er religion.” (al-Mâ´idah 5:3)

Bevis för hans (sâlla Allâhu ´alayhi wa sallam) död är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

”Du skall dö, och de skall dö. Och till sist, på Uppståndelsedagens dag, skall tvisten mellan er avgöras inför er Herre.” (az-Zumar 39:30-31)

"Verily, in the remembrance of Allâh do hearts find rest."
(Ra'd 13:28)

The love of the Beloved

must be unconditionally raturned.
If you claim love
yet oppose the Beloved,
then your love is but a pretense.
You love the enemies of your Beloved
and still seek love in return.

You fight the beloved of your Beloved.
Is this Love or the following of shaytaan?
True devotion is nothing
but total submission
of body and soul
to One Love.

We have seen humans claim to submit,
yet their loyalties are many.

They put their trust here and their hope there,
and their love is without consequence.



Poem by: Ibn Qayyim

Den tredje nivån är Ihsân:

Den har endast en grundpelare och den är "Att du dyrkar Allâh som om du ser Honom. För även om du inte ser Honom, så ser Han sannerligen dig". Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Beviset från Sunnah är Jibrîl´s välkända hadith som rapporterats av ´Umr bin al-Khattâb (radhiyâ Allâhu ´anh), som sade:

 
"Medan vi satt hos Allâh´s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en dag kom en man till oss med mycket vita kläder och ett mycket svart hår. Det syntes inga tecken på honom att han var resande, och ingen av oss kände igen honom. Han satte sig hos profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) och placerade sina knän intill hans knän och han lade sina handflator på hans lår. Han sade, "Muhammad, underätta mig om Islâm!" Allâh´s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade, "Islâm är att du vittnar att det inte finns någon värd dyrkan utom Allâh och att Muhammad är Allâh´s sändebud, att du förättar bönen, betalar allmosan, fastar Ramadhân och vallfärdar till Huset (Ka´bah) om du har möjlighet att genomföra det. Han sade, "Du har talat sanning." Vi blev förvånade över att han frågade honom och sedan bekräftade att han talat sanning. Han sade "Underätta mig om Îmân." Han sade, "Att du tror på Allâh, Hans änglar, Hans böcker, Hans sändebud, den Yttersta Dagen och förutbestämmelsen, dess godhet och ondska." Han sade, "Du har talat sanning." Han sade, "Underätta mig om Ihsân." Han sade, "Att du dyrkar Allâh som om du ser Honom. För även om du inte ser Honom, så ser Han sannerligen dig." Han sade, "Underätta mig om Den Yttersta Stunden." Han sade, "Den som är tillfrågad om den, vet inte mer än den som frågar." Han sade, "Underätta mig om dess tecken." Han sade, "Att tjänarinnan föder sin härskarinna, och att du ser de barfota, nakna och utfattiga fårherdarna tävla i att bygga höga byggnader." Han (`Umar) sade, "Sedan gick han och vi förblev sittande en lång stund. Därefter sade han, "´Umar! Vet du vem den frågande var?" Jag sade, "Allâh och Hans sändebud vet bättre." Han sade, "Det var Jibrîl som kom till er för att lära er er religion."

Den andra nivån är Îmân:

Den omfattas av drygt sjuttion nivåer. Den högsta nivån är yttrandet "Det finns ingen värd dyrkan utom Allâh" medan dess lästa är att man avlägsnar något skadligt från vägen. Även skygghet är en nivå ut Îmân.

Dess grundpelare är sex: Att du på Allah, Hans änglar, Hans böcker, Hans sändebud, den Yttersta Dagen och den gudomliga förutbestämmelsen, dess godhet och ondska.

Bevis för dessa grundpelare, är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Bevis för förutbestämmelsen är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Fråga: Vad är domen för att ha bilder i hemmet till prydnad och inte till dyrkan?

Svar: Det är inte tillåtet att hänga upp bilder eller skulpturer på levande varelser oavsett om det berör hem, kontor eller samlingar. De bekräftade hadîtherna från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är allmänna och bevisar att det är förbjudet att hänga upp bilder och innehava skulpturer såväl som i hemmen som på andra platser.

Denna handling leder till avguderi eftersom personen förliknar sig själv med Allâh i skapandet. Dessutom förliknar han sig själv med Allâhs fiender. Likaså består skulpturerna av flera nackdelar.

Den fullkomliga Islâmiska föreskriften har kommit för att hindra allt som leder till avguderi eller synder. Avguderiet som ägde rum hos Nûhs folk var just på grund av avbildning av de fem rättfärdiga människorna som levde på deras tid. Därefter hängde de upp deras bilder på sina samlingsplatser. Detta klargjorde Allâh (subhânah) i Sin klara Skrift när Han sade:

“Och de säger: ‘Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwâ’, Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr!’ På så sätt har de lett många vilse.” (Koranen:71:23-24)

Således är det obligatoriskt att varna för liknelsen av dessa människors fördömda handling som orsakar avguderi.

Det har rapporterats autentiskt från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han har sagt till ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh):

“Lämna inte en bild utan att du förstör den och inte heller en grav utan att du jämnar den med marken.” (Muslim 969)

Rapporterad av Muslim i hans “as-Sahîh”.

Dessutom sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Folket som får det strängaste straffet på Domedagen är avbildarna.” (al-Bukhârî 5950 och Muslim 2109)

Det råder samstämmighet om dess äkthet. Hadîtherna kring frågan är många och Allâh leder till framgång.

Av: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz rahimahullâh
Källa: Kitâb-ud-Da´wah, sid. 18-19

Ibn 'Abbas har återberättat att profeten (salla Allahu ´aleyhi wa sammal) sade:
"Den som gör en bild kommer på domedagen att bli plågad av den tills han kan andas liv i den, vilket han aldrig kommer att kunna göra."
(Bukhari, Tirmidhi och Nasa'i)

al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Ibn ´Abbâs som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

“Varje avbildare är i Elden. För varje bild som han har gjort får den en själ som han straffas med i helvetet.”

“Varje avbildare…” - Detta berör samtliga avbildare oavsett om det rör sig om uthuggningar, skulpturer, målningar på papper, tavlor eller väggar eller fotografier vilket sker i dag. Den som utför dessa handlingar anses vara en avbildare och hans handling anses vara en avbildning. Vad är det som exkluderar fotograferingen, vilket vissa påstår? Vad är det som räddar honom från detta hot i och med att handlingen är en avbildning?

“För varje bild som han har gjort…” - Även detta är generellt och berör samtliga bilder oavsett om de är målningar, uthuggningar eller fotografier. Den enda skillnaden är att fotografen gör sin bild mycket snabbare än konstnären. För övrigt är resultatet ett och samma. Varenda en av dem avser att framkalla en bild. Han som hugger eller bygger skulpturer avser att framkalla en bild. Han som målar avser att framkalla en bild. Han som fotograferar med en kamera avser att framkalla en bild. Varför skall vi skilja mellan dem när sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Varje avbildare är i Elden.”?

Vad är det specificerade beviset förutom en filosofi och påhittade ord som de vill specificera sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord med? Förbudet i fotografierna, uthuggningarna och målningarna är ett och samma förbud; nämligen ett medel till avguderi och en jämförelse med Allâhs (ta´âlâ) skapande. Varenda en av dem är en avbildare. Resultatet är detsamma och avsikten är densamma. Vad är det som särskiljer fotografen? Det finns till och med en risk att han är värre än de andra eftersom hans bild är bättre än målarens. I och med att avsikten är en, finns det inga behov av denna tillgjordhet för att skilja mellan dem båda.

Det är känt att Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord inte får specificeras med någonting annat än med ett autentiskt bevis från Allâhs eller Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord. De får inte specificeras med människans Idjtihâd, påhitt och filosofi. Detta får personen avvisat. Det är känt inom Hadîthens och Qur’ân-tolkningens principer att det generella endast kan specificeras med ett bevis. Det allmänna kan inte specificeras av människans Idjtihâd. Denna princip råder det samstämmighet om. Hur kan det då komma sig att de bortser denna princip och säger:

“Fotografier hamnar inte under förbudet.”?

Allt detta hör till tomt och värdelöst tal hos de lärda och de lärda inom principerna (Usûliyyûn). De grundläggande principerna förkastar allt detta och dessa människor vet om det. Men - fri är Allâh från brister - ibland kan lusten och felsluten få sina offer att hamna långt bort [från sanningen].

Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: I´ânat-ul-Mustafîd (2/265-266)

Fråga: Vad är domen för att fasta under ´Âshûrâ’-dagen?

Svar: När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)  kom till Medina fann han att judarna fastade under den tionde dagen i Muharram Han sade [då]: ”Jag är mer berättigad att följa  Mûsâ än ni.” Således fastade han under den dagen och han beordrade att det skulle fastas då. [al-al-Bukhârî 2004 och Muslim 1130]

I en hadith från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som al-Bukhârî och Muslim är eniga om, uppges att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)   fastade under ´Âshûrâ’ -dagen och att han beordrade att fastan skulle utföras då. När man frågade honom om fördelarna med denna fasta sade han: ”Jag förväntar mig att  Allâh kommer att stryka ut synder från det gångna året och det efterkommande.” [Muslim 1162]

Efter detta kommenderade han dock att muslimer skall skilja sig från judar genom att fasta den tionde och dagen före, som är den nionde, eller en dag efter och det är den elfte.

Med detta som grund är det att föredra att man fastar den tionde och att man lägger till en dag före ellerefter den. Lägger man till den nionde dagen är det bättre än den elfte.

Så min muslimske broder, det är eftersträvansvärt att du fastar under ´Âshûrâ’-dagen och även den nionde.

Av. Shaykh Ibn Uthaymin rahimahullah
Fatawa Arkanul-Islam

Den nionde Muharram är imorgon (15/12-10)

Fråga: När anses en person vara en fanatiker?

Svar: När han är en fanatiker.

Om det är bekräftat att han inte tar emot sanningen och förblir upprättad på felet, anses han vara fanatisk. En fanatiker är alltså en person som förblir på sitt fel och förkastar sanningen.

Talare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Föreläsning: Ahmiyyatu Talab-il-´Ilm
Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat

Fråga: Vad är domen för självmordsattentat vissa människor utför i dag?

Svar: Precis vad dess namn säger. Precis vad dess namn säger; självmord. Även om vissa kallar det för martyrskap, anses det vara mord. Det har kommit texter från profeten (sallâ Allâh ´alayhi wa sallam) i vilka det sägs att självmördaren skall till Elden.

För det andra, gör sig dessa attentat inte kvitt fienden. I stället upphetsar de fienden mot Muslimerna och visar upp den styrka de innan dolt.

För det tredje, dagens bild. Vad har dessa attentat fört med sig i Palestina mot judarna? Denna självmördare spränger sig själv och bilen, ödelägger lokaler och affärer och kanske dödar och skadar några individer. Vad gör judarna då? Då ödelägger judarna åkrar och betesmarker, raserar byar och går in i hem och endast Allâh vet vilken typ av plundring, våldtäkt och andra ärekränkande handlingar sker däri.

För en Mudjâhid (krigare för Allâhs sak) är det obligatoriskt att han gör allt för att bevara Islâms renhet och skydda Islâm och Muslimerna från all typ av undergång. Men dessa människor är okunniga och har ingen stark ledning som dömer dem, ger dem god politik eller lär dem hur rätt Djihâd går till genom att återvända till de lärde. I stället är alla sekter och varje sekt prövar sin egen styrka.

För några dagar sedan sade en av de palestinska gruppernas ledare, att de tänker höra upp med självmordsattentaten som en slags vapenvila. Detta bevisar att denna handling har ingenting med Sunnah eller sann Djihâd att göra. I stället är denna handling snedvriden som skadar Islâm och Muslimerna. Denna handling för med sig endast ont och inget gott.

Shaykh ´Ubayd al-Djâbirî hafidhahullâh
Ur kassettbandet ”Fatâwâ al-´Ulamâ’ fî al-Ightiyâlât wat-Tafdjîrât wal-´Amaliyyât wal-I´tisâb wal-Qunût”

Shirk i Rubûbiyyah [Allâhs herravälde] består av två typer:

Den första: Nekande Shirk. Detta är den värsta typen av Shirk och exempel på den är Faraos Shirk när han sade:

”Vad är skapelsernas Herre?” (26:23)

Under denna typ av Shirk hamnar även filosofernas Shirk som säger att skapelsen är evig och att det aldrig har förekommit något vakuum. Faktum är att den finns till och kommer så att förbli.

Under denna typ faller likaså de som tror på Wahdat-ul-Wudjûd som Ibn ´Arabî, Ibn Sab´în, al-´Afîf at-Tilmisânî, Ibn-ul-Fâridh och andra kättare som har klätt Islâm i hädelsens juveler.

Tillika faller under denna kategori att förneka Herrens Namn och Egenskaper vilket de extrema Djahmiyyah och Qarâmitah gör.

Den andra: Shirk i att sätta någon vid Allâhs sida utan att neka Hans Namn, Egenskaper eller Herravälde. Till denna Shirk hör de kristnas Shirk som tror på treenigheten och elddyrkarnas Shirk som anser att det goda härrör från Ljuset och det onda från Mörkret.

En annan typ av denna Shirk är Shirk med planeter och himlakroppar och att anse dem ha förfogande i denna skapelse, vilket sabiernas avgudadyrkare och andra folkslag trodde på.

Jag säger: Till denna kategori sluter sig även de extrema avgudadyrkarnas Shirk. De anser att helgonens själar handlar efter döden och följaktligen uppfyller andras behov, avlägsnar svårigheter, hjälper dem som ber till dem och skyddar dem som tar skydd av dem. Allt detta hör till Herraväldets egenskaper.

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 29

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När Allâh (ta´âlâ) vill uppenbara en fråga, talar Han med uppenbarelsen. Då börjar himlarna skaka utav rädsla för Allâh (´azza wa djall).”1

Denna hadîth avvisar Ashâ´irah som säger att Allâh inte talar efter Sin vilja och att Hans tal istället är ett evigt tal som hörseln och synen.

Häri finns bevis för att Talet äger rum vid olika sammanhang. Det drar inte ned på Allâhs fullkomlighet att säga att Allâh talar vad Han vill, hur Han vill och när Han vill. Faktum är att det bevisar Hans fullkomliga egenskaper. Däremot är det en brist att säga att Han varken talar med bokstäver eller röst och att det är ett tal som upprätthålls av sig själv.

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Qawl al-Mufîd (1/318)
www.darulhadith.com

Fråga: Allâhs (subhânah) säger:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

”Han är med er, var ni än befinner er.” [1]

Det vill säga med Kunskapen. Anses inte detta var misstolkning (Ta’wîl)?

Svar: Det är inte misstolkning. Att vara med någon kan ha flera betydelser. En av dem är sällskap utan beblandning. Exempel på det är att man säger att månen är med oss, trots att den är i himlen. Men i och med att den hela tiden är synbar och att människorna färdas i dess sken, anses den vara med dem. Om det ligger till på detta vis med en skapelse, hur är det då med Skaparen (djall wa ´alâ).

Om det är korrekt att säga att månen är med någon, då den är i himlen, vad skall man då säga om Skaparen (subhânahu wa ta´âlâ). Han är med Sin skapelse med Sin kunskap och omfattning, samtidigt som Han (´azza wa djall) är ovanför Sin tron.

Talare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: Sharh Lum´at-il-I´tiqâd, sid. 301

www.darulhadith.com

Bevis för trosbekännelsen att Muhammad är Allâh´s sändebud, är Allâh´s (ta´âlâ) Yttrande:

"Ett sändebud har nu kommit till er, ur era egna led. Tanken att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek." (at-Tawbah:128)

Trosbekännelsen att Muhammad är Allâh´s sändebud betyder att man lyder honom i det han befallde, bekräftar det han underättade om, undviker det som han förbjöd och förhindrade och att Allâh endast dyrkas på det sätt som han föreskrev.

Bevis för bönen, allmosegivandet och förklaring av Tawhîd, är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Allâh med ren och uppriktig tro, och att förätta bönen och att hjälpa de behövande. Detta är den sanna tron." (al-Bayyinah 98:5)

Bevis för fastan är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - så att ni må frukta." (al-Baqarah 2:183)

Bevis för vallfärden är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som begår otro (skall veta att) Allâh är Sig Själv nog och inte behöver Sin skapelse." (Âl ´Imrân 3:97)

Ibn 'Abdil-Wahhab:
"Trosbekännelsen att Muhammad är Allâhs sändebud betyder att man lyder honom i de han befallde, bekräftar det han underrättade om, undviker det som han förbjöd och förhindrade och att Allâh endast dyrkas på det sätt som han föreskrev."
(Usul ath Thalatha)

Profeten ('alayhi salam) sade:
"När en tjänare ställer sig för att förrätta bönen, förs alla hans synder fram. Varje gång han går ned i Ruku' eller Sudjud, faller de ned från honom."
(Abu Nu'aym 6/99 - autentisk enligt al-Albani)

Det innebär att man underkastar sig Allah med Tawhîd, underkuvar sig Honom med lydnad och undviker och avsvär sig från Shirk och dess folk. Detta består av tre nivåer: Islâm, Îman och Ihsân. Varje nivå har två pelare.

Islâm´s grundpelare är fem:

Trosbekännelsen att det inte finns någon värd dyrkan utom Allâh och att Muhammad är Allâh´s sändebud, att förätta bönen, betala allmosan, fasta Ramadhân och vallfärd till Allâh´s Heliga Hus.

Bevis för trosbekännelsen är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Dess betydelse är att det inte finns någon som dyrkas i sanning utom Allâh. "Det finns ingen värd dyrkan" förnekar allt utom Allâh. "Utom Allâh" fastställer att dyrkan endast tillkommer Allâh. Han har ingen vid sin sida i Sin dyrkan, precis som Han inte har någon vid sin sida i Sitt Herravälde. Förklaringen som tydliggör detta, är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

Och Hans (ta´âlâ) Yttrande:

al-Khattabi:
"Allahs namn "at-Tawwab" betyder Han som tar emot Sina tjänares ånger varje gång de ångrar sig."
(al-Asma´, sid.99)

Tjänarens plikt inom sin religion

 Det är obligatoriskt för tjänaren att följa det som har sagts av Allâh (ta´âlâ), Hans sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), de vägledda kaliferna bland följeslagarna och dem som följer dem inom det goda.

Allâh har sänt Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med bevis och vägledning. Han ålade samtliga människor att tro på honom och följa honom utvändigt och invändigt. Han (ta´âlâ) sade:

”Säg: ”Människor! Jag är Allâhs sändebud, [utsänd] till er alla av Honom som äger herraväldet över himlarna och jorden! Det finns ingen sann gud utom Han - Han som skänker liv och skänker död. Tro därför på Allâh och Hans sändebud, den olärde profeten, som tror på Allâh och Hans ord, och följ honom så att ni får vägledning.””1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Håll fast vid min Sunnah och mina vägledda kalifers Sunnah efter mig. Håll fast vid den och bit tag i den med kindtänderna. Håll er borta från de nyinförda frågorna. Varje nyinförd fråga är en innovation och varje innovation är en villfarelse.”2

De vägledda kaliferna är de som efterträdde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i nyttig kunskap och rättfärdiga handlingar. De som har mest rätt till denna egenskap är följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum). Allâh har valt ut dem för att göra Hans profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sällskap och etablera Hans religion. Inte skulle Allâh (ta´âlâ) – som är den Allvetande och den Allvise – välja ett sällskap till Sin profet om det inte hade den fullkomligaste tron, det starkaste intellektet, den bästa handlingen, den starkaste beslutsamheten och den rakaste vägledningen. Således har de mest rätt till att bli följda efter profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därefter kommer religionens imamer som var kända för vägledning och rättfärdighet.

2 at-Tirmidhî (2676), Abû Dâwûd (4607) och Ibn Mâdjah (42). at-Tirmidhî sade:

”God och autentisk.”

"As long as you are performing prayer, you are knocking at the door of Allah, and whoever is knocking at the door of Allah, Allah will open it for him."
(Ibn al-Qayyim )

Det är känt att samfundets företrädare (Salaf) och dess Imâmer bekräftade de Egenskaper Allâh bekräftade åt Sig Själv. De föreställde sig inte dem, jämförde dem inte (med skapelsen), förvrängde inte dem och inte heller förnekade de dem.

Samtidigt som de bekräftade åt Honom det Han bekräftade åt Sig Själv, avvisade de allt det Han avvisade från Sig Själv. De gjorde det utan att avvika från den korrekta metodiken gentemot Hans Egenskaper och budskap. Allâh (ta´âlâ) fördömde dem som avviker från Hans Egenskaper och budskap. Han (ta´âlâ) sade:

وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا وَذَرُواْ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي أَسْمَآئِهِ سَيُجْزَوْنَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

”Allâhs är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dem och håller er på avstånd från dem som hädar Hans namn. De skall få lön för det de gjorde.” [1]

إِنَّ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي آيَاتِنَا لَا يَخْفَوْنَ عَلَيْنَا أَفَمَن يُلْقَى فِي النَّارِ خَيْرٌ أَم مَّن يَأْتِي آمِنًا يَوْمَ الْقِيَامَةِ

”De som förvränger och vantolkar Våra budskap kan inte gömma sig för oss. Vem är i ett fördelaktigare läge – den som skall kastas i Elden eller den som kommer trygg inför Oss på Uppståndelsens dag?” [2]

Deras metodik omfattar ett bekräftande av Namnen och Egenskaperna samtidigt som all jämförelse med skapelsen avfärdas. De bekräftar utan jämförelse och avfärdar utan förnekelse. Han (ta´âlâ) sade:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.” [3]

I ”Ingenting är som Han” avfärdas all jämförelse och förliknelse.

I ”Han som hör allt, ser allt” avfärdas all förvrängning och förnekelse.

[1] 7:180.

[2] 41:40.

[3] 42:11.

Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah
Källa: at-Tadmuriyyah, sid. 7-8
Maktabah al-´Ubaykân, 1421/2001

‎"We should be ever mindful of death, which could come upon us at any time, suddenly and without warning"
Imam Ibn ul Qayyim Al Jawziyyah (rahimahullaah)

Bevis för Raghbah, Rahbah och Khushu´ är Hans (ta´ala) Yttrande:

"De tävlade om att göra gott och anropade Oss med hopp och fruktan och visade Oss stor ödmjukhet och undergivenhet." (al-Anbiya´:90)

 
Bevis för Khashyah är Hans (ta´ala) Yttrande:

Ni skall inte frukta dem - frukta Mig." (al-Ma´idah 5:3)

 
Bevis för Inabah är Hans (ta´ala) Yttrande:

"Vänd åter till Allah och underkaste er Honom." (az-Zumar:54)

 
Bevis för Isti´anah är Hans (ta´ala) Yttrande:

"Dig dyrkar vi och Dig anropar vi om hjälp." (al-Fatihah 1:5)

Bevis för Isti´âdhah är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Säg: "Jag söker skydd hos människornas Herre."" (an-Nas 114:1)

Bevis för Istighâthah är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Ni bad er Herre om hjälp och Han bönhörde er." (al-Anfâl:9)

Bevis för Dhabh är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"Säg: "Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Allâh, världarnas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av dem som har underkastat sig." (al-An´âm 6:162-163)

Och från Sunnah: "Allâh förbannar den som slaktar för någon annans skull än Allâh´s."

Bevis för Nadhr är Hans (ta´âlâ) Yttrande:

"De som står fast vid sina löften och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt." (al-Insân 76:7)

Några av de typer av dyrkan som Allah har befallt är t.ex. Islam, Iman och Ihsan. Därmed även Du´a, Khawf, Raja´, Tawakkul, Raghbah, Rahbah, Khushu´, Khashyah, Inabah, Isti´anah, Isti´adhah, Istighathah, Dhabh, Nadhr och andra utöver dessa, bland de typer av dyrkan som Allah har befallt. Alla dessa tillkommer endast Allah. Beviset är Hans (ta´ala) Yttrande,

Den som tillägnar och riktar några av dessa till någon annan än Allah, är en Mushrik och en Kafir. Beviset är Hans (ta´ala) Yttrande,

I hadithen (beträffande Du´a), "Du´a är dyrkans stomme."

Beviset (för Du´a) är Hans (ta´ala) Yttrande:

Bevis för Khawf är Hans (ta´ala) Yttrande,

Bevis för Raja´är Hans (ta´ala) Yttrande,

Bevis för Tawakkul är Hans (ta´ala) Yttrande,

Och Hans (ta´ala) Yttrande,

Fråga: Vad är domen för att ha långa naglar och måla dem med nagellack?

Svar: Långa naglar motstrider Sunnah. Det har bekräftats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han sade:

“Den naturliga läggningen är fem stycken: att man omskär sig, rakar könsdelarna, kortar mustaschen, drar bort håret under armarna och klipper naglarna.”

Det är inte tillåtet att låta dem växa längre än fyrtio dygn. Det har bekräftats att Anas (radhiya Allâhu ´anh) sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bestämde för oss att vi varken skulle låta mustaschen, naglarna, håret under armarna eller könshåren växa längre än fyrtio nätter.”

Dessutom är långa naglar en liknelse av djur och vissa otrogna.

Vad berör nagellack, så är det bättre att undvika det. Det är obligatorisk att ta bort det inför tvagningen eftersom det hindrar vattnet från att nå naglarna.

Talare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz
Källa: Madjmû´ Fatâwâ wa Maqâlât Mutanawwi´ah (10/49)