Tawhîd al-Ulûhîyah/Tawhîd al-’Ibâdah - Dyrkan ägnad endast Allâh

Denna del av Tawhîd avser upprätthållandet av dyrkan till Allâh. Hur kan någon efter att ha bekräftat Allâh som den ende Skaparen, Härskaren och Beskyddaren, dyrka något eller någon vid sidan av Honom?

"Vill de vid Hans sida sätta dem som, själva skapade, inte kan skapa något, som varken kan hjälpa dem eller sig själva."
[7:191–192] 

Att bli dyrkad är Allâhs ensamrätt. För att kunna dyrka Honom, och hålla oss borta från att dyrka något annat måste vi förstå betydelsen av dyrkan. Det första man tänker på när ordet dyrkan nämns är ofta bönen. Och visst är detta dyrkan, men det stannar inte där. Dyrkan är en omfattande term som inkluderar alla uttalanden och handlingar som är älskade av Allâh; så som åkallan (du’a), bön (salat), att vara ödmjuk inför Honom o.s.v. Om man utför en handling av dyrkan där avsikten är något annat än att söka Allâhs behag, har man fallit i avgudadyrkan (Shirk).

Allâh säger;
"Tillbe Allâh och sätt ingenting vid Hans sida." [4:36]

Han säger också,
"De har förmanats att inte dyrka någon annan än den ende Guden." [9:31] 
"Men inga andra påbuds gavs dem än att dyrka Allâh med ren och uppriktig tro." [98:5] 

Från det som har nämnts, förstår man att Tawhîd är den första plikten, den viktigaste plikten och att Allâh inte accepterar någon religion utan den.

Källa: www.muslimah.se

Tawhîd al-Asmâ was-Sifât – Tron på Enigheten i Allâhs namn och egenskaper

Vi börjar med att utgå från ett uttalande av Ibn Taymiyyah (rahimahullah): "Och det hör till tron på Allâh, att tro på vadhelst Han har beskrivit Sig själv med i Sin bok och vadhelst Hans sändebud, Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har beskrivit Honom med – UTAN att falla in i något av följande:

– förvränga den ursprungliga betydelsen av dessa beskrivningar/attribut
(tahrîf)
– neka dessa attribut för Allâh
(ta’tîl)
– föreställa sig deras sanna natur (att föreställa sig Allâhs egenskaper)
(takyîf)
– jämföra dessa egenskaper med skapelsens
(tamthîl) 

Till Allâhs egenskaper hör Hans namn och attribut (t.ex. ar-Rahmân, al-Malik, as-Salam o s v), Hans handlingar (t.ex. Han straffar och Han förlåter, Han sänder ner regn och Han spräcker fröet som finns under marken o s v) och Hans attribut (t.ex. Hans händer, smalben, ögon, istiwa, ansikte o.s.v.). Det är framförallt de sistnämnda attributen som har lett till att folk genom tiderna har fallit in i det som vi nyss varnades för i uttalandet ovan.
Man kan lätt se hur människor kan vilseledas genom att titta på de olika exemplen på attribut vi nyss nämnde. När någon läser dem, kanske denne tänker: "Nej, detta kan inte vara sant. Hur kan dessa saker vara passande för Allâh?" Så han förnekar dem.

En annan person kanske tänker: "Aha, så Allâh har en hand precis som vi." Och så har han fallit in i tamthil, han liknar Allâhs egenskap med dem hos skapelsen.

En tredje person tänker: "Nej, det här kan inte vara den riktiga betydelsen. Orden måste ha andra dolda betydelser" o.s.v.

Den sanna förståelsen då vi stöter på någon av de ord som Allâh har beskrivit sig själv med är att vi bekräftar och tror på dem så som Han har beskrivit dem, och utan att falla in i någon av de fyra saker vi varnades för i uttalandet av Ibn Taymiyyah. Läs dem gärna igen, se till att du förstår dem och lär dig dem utantill, med Allâhs hjälp.

Tawhîd ar-Rubûbîyah - Tron på Enigheten i Allâhs herravälde

Namnet på denna del av Tawhîd kommer från ordet Rabb, som på svenska brukar översättas till Herre. Vidare innebär detta att Allâh är den ende Herren, utan medgudar eller medhjälpare. Ar-Rabb (Herren) är den som besitter förmågan att skapa (al-Khalq), har herravälde (al-Mulk) och har fullständig kontroll och makt över allting (Amr). Följaktligen finns det ingen Skapare utom Allâh, ingen Herre utom Allâh och ingen som har fullständig och allomfattande kontroll förutom Allâh (subhanahu wa ta’ala).

"Skapelsen är Hans och Han befaller över allt." [7:54]

Ingen förnekar Allâhs Rubûbîyah. Må det vara en muslim, mushrik (polyteist) eller kâfir (otrogen). De som säger sig förneka Gud gör det utan att riktigt tro på vad de säger, styrda av högmod, ondska och arrogans. Allâh säger i Qurâ'nen om Farao och hans män:

"– och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], fastän de i sitt inre var övertygade om deras äkthet." [27:14] 

Även idoldyrkarna trodde på Allâhs Rubûbîyah, trots att de satte upp medgudar vid Hans sida.

Säg: ’Vem är Herren över de sju himlarna och den [Mäktiga] Tronens Herre? De kommer att svara: ’Allâh’. Säg: ’ Fruktar ni [Honom] inte?’ Säg: ’Vem är det som har allt herravälde i Sin Hand, som bekyddar [allt] och som ingen kan beskyddas från? [Svara] om ni vet det.’ [Och] de kommer att svara: ’Allâh’. Säg: Hur kan ni då bländas och luras och vända er bort från Sanningen?" [23:84-89] 

Idoldyrkarna bekräftade att Allâh är den ende Skaparen, Härskaren och Beskyddaren och i svåra stunder var det Honom de vände sig till. Vad som gjorde dem till avgudsdyrkare var att de delvis riktade sin dyrkan till Allâh och delvis till skapelsen (så som änglar, döda profeter, stenar, träd osv.)

Källa: www.muslimah.se

Shirk i Rubûbiyyah [Allâhs herravälde] består av två typer:

Den första: Nekande Shirk. Detta är den värsta typen av Shirk och exempel på den är Faraos Shirk när han sade:

”Vad är skapelsernas Herre?” (26:23)

Under denna typ av Shirk hamnar även filosofernas Shirk som säger att skapelsen är evig och att det aldrig har förekommit något vakuum. Faktum är att den finns till och kommer så att förbli.

Under denna typ faller likaså de som tror på Wahdat-ul-Wudjûd som Ibn ´Arabî, Ibn Sab´în, al-´Afîf at-Tilmisânî, Ibn-ul-Fâridh och andra kättare som har klätt Islâm i hädelsens juveler.

Tillika faller under denna kategori att förneka Herrens Namn och Egenskaper vilket de extrema Djahmiyyah och Qarâmitah gör.

Den andra: Shirk i att sätta någon vid Allâhs sida utan att neka Hans Namn, Egenskaper eller Herravälde. Till denna Shirk hör de kristnas Shirk som tror på treenigheten och elddyrkarnas Shirk som anser att det goda härrör från Ljuset och det onda från Mörkret.

En annan typ av denna Shirk är Shirk med planeter och himlakroppar och att anse dem ha förfogande i denna skapelse, vilket sabiernas avgudadyrkare och andra folkslag trodde på.

Jag säger: Till denna kategori sluter sig även de extrema avgudadyrkarnas Shirk. De anser att helgonens själar handlar efter döden och följaktligen uppfyller andras behov, avlägsnar svårigheter, hjälper dem som ber till dem och skyddar dem som tar skydd av dem. Allt detta hör till Herraväldets egenskaper.

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 29

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När Allâh (ta´âlâ) vill uppenbara en fråga, talar Han med uppenbarelsen. Då börjar himlarna skaka utav rädsla för Allâh (´azza wa djall).”1

Denna hadîth avvisar Ashâ´irah som säger att Allâh inte talar efter Sin vilja och att Hans tal istället är ett evigt tal som hörseln och synen.

Häri finns bevis för att Talet äger rum vid olika sammanhang. Det drar inte ned på Allâhs fullkomlighet att säga att Allâh talar vad Han vill, hur Han vill och när Han vill. Faktum är att det bevisar Hans fullkomliga egenskaper. Däremot är det en brist att säga att Han varken talar med bokstäver eller röst och att det är ett tal som upprätthålls av sig själv.

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Qawl al-Mufîd (1/318)
www.darulhadith.com

Fråga: Allâhs (subhânah) säger:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

”Han är med er, var ni än befinner er.” [1]

Det vill säga med Kunskapen. Anses inte detta var misstolkning (Ta’wîl)?

Svar: Det är inte misstolkning. Att vara med någon kan ha flera betydelser. En av dem är sällskap utan beblandning. Exempel på det är att man säger att månen är med oss, trots att den är i himlen. Men i och med att den hela tiden är synbar och att människorna färdas i dess sken, anses den vara med dem. Om det ligger till på detta vis med en skapelse, hur är det då med Skaparen (djall wa ´alâ).

Om det är korrekt att säga att månen är med någon, då den är i himlen, vad skall man då säga om Skaparen (subhânahu wa ta´âlâ). Han är med Sin skapelse med Sin kunskap och omfattning, samtidigt som Han (´azza wa djall) är ovanför Sin tron.

Talare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: Sharh Lum´at-il-I´tiqâd, sid. 301

www.darulhadith.com

al-Khattabi:
"Allahs namn "at-Tawwab" betyder Han som tar emot Sina tjänares ånger varje gång de ångrar sig."
(al-Asma´, sid.99)

Tjänarens plikt inom sin religion

 Det är obligatoriskt för tjänaren att följa det som har sagts av Allâh (ta´âlâ), Hans sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), de vägledda kaliferna bland följeslagarna och dem som följer dem inom det goda.

Allâh har sänt Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med bevis och vägledning. Han ålade samtliga människor att tro på honom och följa honom utvändigt och invändigt. Han (ta´âlâ) sade:

”Säg: ”Människor! Jag är Allâhs sändebud, [utsänd] till er alla av Honom som äger herraväldet över himlarna och jorden! Det finns ingen sann gud utom Han - Han som skänker liv och skänker död. Tro därför på Allâh och Hans sändebud, den olärde profeten, som tror på Allâh och Hans ord, och följ honom så att ni får vägledning.””1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Håll fast vid min Sunnah och mina vägledda kalifers Sunnah efter mig. Håll fast vid den och bit tag i den med kindtänderna. Håll er borta från de nyinförda frågorna. Varje nyinförd fråga är en innovation och varje innovation är en villfarelse.”2

De vägledda kaliferna är de som efterträdde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i nyttig kunskap och rättfärdiga handlingar. De som har mest rätt till denna egenskap är följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum). Allâh har valt ut dem för att göra Hans profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sällskap och etablera Hans religion. Inte skulle Allâh (ta´âlâ) – som är den Allvetande och den Allvise – välja ett sällskap till Sin profet om det inte hade den fullkomligaste tron, det starkaste intellektet, den bästa handlingen, den starkaste beslutsamheten och den rakaste vägledningen. Således har de mest rätt till att bli följda efter profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därefter kommer religionens imamer som var kända för vägledning och rättfärdighet.

2 at-Tirmidhî (2676), Abû Dâwûd (4607) och Ibn Mâdjah (42). at-Tirmidhî sade:

”God och autentisk.”

Det är känt att samfundets företrädare (Salaf) och dess Imâmer bekräftade de Egenskaper Allâh bekräftade åt Sig Själv. De föreställde sig inte dem, jämförde dem inte (med skapelsen), förvrängde inte dem och inte heller förnekade de dem.

Samtidigt som de bekräftade åt Honom det Han bekräftade åt Sig Själv, avvisade de allt det Han avvisade från Sig Själv. De gjorde det utan att avvika från den korrekta metodiken gentemot Hans Egenskaper och budskap. Allâh (ta´âlâ) fördömde dem som avviker från Hans Egenskaper och budskap. Han (ta´âlâ) sade:

وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا وَذَرُواْ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي أَسْمَآئِهِ سَيُجْزَوْنَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

”Allâhs är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dem och håller er på avstånd från dem som hädar Hans namn. De skall få lön för det de gjorde.” [1]

إِنَّ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي آيَاتِنَا لَا يَخْفَوْنَ عَلَيْنَا أَفَمَن يُلْقَى فِي النَّارِ خَيْرٌ أَم مَّن يَأْتِي آمِنًا يَوْمَ الْقِيَامَةِ

”De som förvränger och vantolkar Våra budskap kan inte gömma sig för oss. Vem är i ett fördelaktigare läge – den som skall kastas i Elden eller den som kommer trygg inför Oss på Uppståndelsens dag?” [2]

Deras metodik omfattar ett bekräftande av Namnen och Egenskaperna samtidigt som all jämförelse med skapelsen avfärdas. De bekräftar utan jämförelse och avfärdar utan förnekelse. Han (ta´âlâ) sade:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.” [3]

I ”Ingenting är som Han” avfärdas all jämförelse och förliknelse.

I ”Han som hör allt, ser allt” avfärdas all förvrängning och förnekelse.

[1] 7:180.

[2] 41:40.

[3] 42:11.

Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah
Källa: at-Tadmuriyyah, sid. 7-8
Maktabah al-´Ubaykân, 1421/2001

Allâh (djalla wa ´azz) sade:

كُلُّ شَيْءٍ هَالِكٌ إِلَّا وَجْهَهُ لَهُ الْحُكْمُ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ

”Allt skall förgå utom Hans Ansikte; domen är Hans och till Honom skall ni föras åter.” [1]

Dessutom sade Allâh (´azza wa djall):

وَيَبْقَى وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

”Men din Herres Ansikte förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet.” [2]

Likaså nämns vad som autentisk har bekräftats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vilket tyder på att det är verkligt [´alâ Haqîqati dhâlik].

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Firdaws trädgårdar är fyra; två är av guld – dess smycken och servis och det som finns i dem, och två är av silver – dess smycken och det som finns i dem. Det enda som finns mellan människorna och synen på deras Herre, är det Majestätiska skynket på Hans Ansikte i Edens lustgårdar.” [3]

Suhayb berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tolkade versen (i betydelse)

لِّلَّذِينَ أَحْسَنُواْ الْحُسْنَى وَزِيَادَةٌ

”De som gör det goda och det rätta skall få det högsta goda – och mer därtill.” [4] :

”De få se deras Herres (djalla wa ´azz) Ansikte.” [5]

Ibn Mas´ûd (rahimahullâh) sade i ”al-Musnad”:

”De får se deras Herres (djalla wa ´azz) Ansikte.”

Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”De får se Allâhs (djalla wa ´azz) Ansikte.” [6]

Detsamma tolkade Hudhayfah bin al-Yamân [7].

Djâbir sade (i betydelse):

”När versen ”Säg: ”Han är den som har makt att låta ett straff drabba er ovanifrån…” uppenbarades, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag söker skydd av Ditt Ansikte” och ”…och underifrån…” [8] , sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag söker skydd av Ditt Ansikte.”” [9]

Ibn Mas´ûd sade:

”Er Herre har varken någon natt eller någon dag. Himlarnas ljus kommer från Hans Ansiktes ljus.”

´Abdullâh bin Dja´far sade:

”När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) begav sig mot Tâ’if, bad han (i betydelse): ”Allâh, jag söker skydd av Ditt Ansiktes ljus som har lyst upp himlarna.””

Denna hadîth tyder på betydelsen av Allâhs (ta´âlâ) Ord:

اللَّهُ نُورُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ مَثَلُ نُورِهِ كَمِشْكَاةٍ فِيهَا مِصْبَاحٌ

”Allâh är himlarnas och jordens ljus. Hans ljus kan liknas vid en nisch där en lykta står.” [10]

Ibn ´Umar berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om den högsta positionen paradisets folk kommer att uppnå (i betydelse):

”Den som har den bästa positionen bland dem är den som tittar på Allâhs (djalla wa ´azz) Ansikte två gånger om dagen.” [11]

Allâh (´azza wa djall) sade:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

”Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.” [12]

Qur’ân-tolkarna som Ibn ´Abbâs [13], andra Sahâbah och Tâbi´ûn som Muhammad bin Ka´b, ´Abdur-Rahmân bin Sâbit, al-Hasan bin Abîl-Hasan [14], ´Ikrimah [15], Abû Sâlih, Sa´îd bin Djubayr och andra, är ense om att dessa ansikten kommer att titta på sin Herres Ansikte.

[1] 28:88. [2] 55:27. [3] al-Bukhârî och Muslim. [4] 10:26. [5] Muslim. [6] ash-Sharî´ah, sid. 257,av al-Âdjurrî.
[7] Ibid. sid. 265. [8] 6:65. [9] Ibn Djarîr (9/222-223). [10] 24:35. [11] at-Tirmidhî (7/268). [12] 75:22-75:23.
[13] al-Lâlakâ’î (63-64). [14] Ibn Djarîr (29/192). [15] Ibid. (29/192).

Författare: Imâm Abû ´Abdillâh bin Manda
Källa: ar-Radd ´alâ al-Djahmiyyah, sid. 94-103
Maktabah al-Ghurabâ’ al-Athariyyah, 1414/1994.
Fotnoter: Shaykh ´Alî al-Faqîhî
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

ash-Shâfi´î sade:

“Sjutton ateister kom fram till mig på väg mot Gaza och sade: “Vad är beviset för att det finns en Skapare?” Jag sade till dem: “Kommer ni att tro i fall jag ger er ett tillräckligt bevis?” De sade: “Ja.” Då sade jag: “Blåbärsblad har alla samma smak, färg och doft. Om en silkeslarv äter det, kommer det ut bästa siden ur den. Om ett bi äter det, kommer det ut honung ur det. Om ett får äter det, kommer det ut avföring ur det. Materian är en. Om du anser det vara en orsak, så är det nödvändigt att en och samma sak kommer ut ur dem då materian är en och samma. Olika och skilda saker och ting skall alltså inte komma ut ur den. Den som anser det vara möjligt har lämnat det logiska och gett sig in i det vilseledda. Se hur dessa tillstånd ändras. På så sätt vet jag att det är en Skapare med vilja och styrka som ändrar deras tillstånd.”

ash-Shâfi´î sade:

“De kunde inte säga något. Därefter sade de: ”Du har kommit med det märkligaste.” De trodde och levde som Muslimer.”

Författare: Imâm Abû Bakr Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)
Källa: Manâqib-ush-Shâfi´î (2/109)

Av Nasir as-Sa'di

Han är den ende Gudomen, den som dyrkas.  [Han är den] som förtjänar all Sin skapelses odelade dyrkan på grund av de perfekta och vackra gudomliga [egenskaper, namn och] attribut Han beskrivs med.

Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare.
Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd?
Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter.
Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och besvara dem är för Honom ingen börda. Han är den höge, den Härlige.
[Koranen, al-Baqarah 2:255]

Källa: 

Nasir as-Sa‘di, An Explanation to the Beautiful and Perfect Names of Allah, Daar us-Sunnah publ. Birmingham 2001

Fråga: Vad är det bästa sättet att kalla människor till tawhîd och varna dem för shirk?

Svar: Det bästa sättet att göra Da`wah (kalla till islam) är det sätt som anges av Allâh (ta’âla) i följande vers:

"Kalla [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt;" (an-Nahl 16:125)

Allâh (ta’âla) säger även:

"Säg [Muhammad]: ”Detta är min väg: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Allâh – jag och de som följer mig. Stor är Allâh i Sin härlighet – [fjärran från] de medhjälpare som de sätter vid Hans sida och som jag tar avstånd från!" (Yusuf 12:108)


Må Allâh ge oss framgång! Må frid och välsignelser vara över vår Profet Muhammad, hans familj och följeslagare.

Fatawa al-Ladjnah ad-Da'imah 17543

Kunskapen om monoteism är förvisso den ädlaste av alla kunskaper, den som har högst status, och den som är mest obligatorisk att lära sig. Eftersom det är kunskapen om Allâh (azza wa djall), Hans Namn, Egenskaper och Hans rättigheter över Hans tjänare. Samt för att den kunskapen är vägen till Allâh, Den Högste, och grunden till Hans lagstiftning.

 
Av den anledningen har alla sändebud enats om att kalla till det, som Allâh säger:

 ”Och Vi har inte sänt innan dig något sändebud utan att Vi uppenbarade för honom att det finns ingen värd dyrkan förutom Jag, så dyrka därför Mig.” [al-Anbiyâ’:25]

 
Han bevittnade om Sig Själv att Han är En, vilket även änglarna och folket av kunskap gör.

Allâh, den Högste, säger:

 
”Allâh bevittnar att ingen har rätt att dyrkas förutom Honom och [även] änglarna [vittnar] och folket av kunskap, [Han bevarar] ständigt Sin skapelse med rättvisa, ingen har rätt att dyrkas förutom Honom den Mäktige, den Vise.” [âlu –’Imrân:18]

 
Och när det här är monoteismens status, så är det obligatoriskt för varje muslim att lägga vikt vid att lära sig om det, undervisa det, reflektera över det och vara övertygad om det för att bygga sin religion på en korrekt grund som ger lugn och underkastelse för att nå lycka av dess frukter och resultat.

Källa:Förklaringen av trons grunder av Shaykh Muhammad bin Sâlih al-Uthaymîn sida 3-4.

Författare: Muhammad bin Salih al-Uthaymin

Fråga: Vad är definitionen av Tawhîd? Vilka är dess typer?

Svar: Den allomfattande definitionen av Tawhîd som berör samtliga dess typer är:

Tjänarens kunskap, tro, erkännande och bekräftelse om att Herren är ensam om samtliga fullkomliga egenskaper. Därtill hör även att man tror att det inte finns någon eller något som har en andel av Hans fullkomlighet. Likaså innebär det att man tror att endast Han har rätt att bli dyrkad av skapelserna oavsett vilken typ av dyrkan det handlar om.

Denna definition består nämligen av tre typer av Tawhîd:

1 – Tawhîd-ur-Rubûbiyyah:
Att erkänna att Herren är ensam om att skapa, försörja, ordna och uppfostra.

2 – Tawhîd-ul-Asmâ' was-Sifât:
Att bekräfta alla de sköna namn och egenskaper som Allâh har bekräftat åt Sig själv och som Hans sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har bekräftat åt Honom. Denna bekräftelse skall ske utan att likna eller jämföra dem med skapelsens namn och egenskaper. Dessutom skall bekräftelsen ske utan att förvränga dem eller förneka dem.

3 – Tawhîd-ul-´Ibâdah:
Att man endast dyrkar Allâh med alla typer av dyrkan utan att ägna något av dem någon annan än Allâh.

Detta är Tawhîds typer. En person kan inte vara en monoteist så länge han inte uppfyller alla dessa typer.

Detta har Allâh befallt alla människor och Han skapade dem för detta syfte. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.” (51:56)

Detta… –  Det vill säga Hanîfiyyah som i sin tur innebär att uppriktigt dyrka Allâh. Allâh befallde samtliga människor och skapade dem för detta syfte. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ إِلَّا نُوحِي إِلَيْهِ أَنَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدُونِ

”Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: ”Det finns ingen sann gud utom Jag – dyrka därför Mig!”” (21:25)

Allâh (´azza wa djall) klargjorde i Sin Bok att skapelsen endast har skapats för detta syfte. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.” (51:56)

Källa: http://darulhadith.com/tauhid/3usul/index.html

Så om det sägs till dig: "Vem är din Herre?", så svarar du: "Min Herre är Allâh, som har gett mig och resten av skapelsen näring och uppfostran med Sin gynnelse och välsignelse. Han är den jag dyrkar och det finns ingen annan som jag dyrkar än Honom. Beviset är Allâh’s Uttal, "Prisad är Allâh, Världarnas Herre." (1:2). Allting förutom Allâh är skapat och jag är en av skapelserna.

Och om det sägs till dig: "Hur kom du fram till denna kunskapen om din Herre?", svara då: "Genom Hans tecken och de ting som Han har skapat; och från Hans tecken är natten och dagen, solen och månen; och från det som Han har skapat är; de sju himlarna och de sju jordarna, allt som finns inom dem och allt som finns mellan dem." Beviset är i Allâh’s Uttal, "Och från Hans tecken är natten och dagen, solen och månen. Gör varken sajdah till solen eller till månen, men gör sajdah till Allâh som skapade dem, om ni verkligen dyrkar Honom." (41:37). Och Hans Uttal, "Sannerligen är Allâh er Herre, som har skapat himlarna och jorden på sex dagar, sedan reste Han sig över Tronen. Han får natten att täcka dagen som den ständigt följer efter; och solen, månen och stjärnorna underkastar sig Hans vilja. Sannerligen är skapelsen och beordringen endast Hans. Välsignad är Allâh, Världarnas Herre." (7:54)

Herren är den som dyrkas, och beviset är Allâh’s Uttal, "Oh människor! Dyrka endast Allâh, Han som har skapat er och de som var före er, så att ni må skydda er från bestraffning." (2:21)

Författare: Shaykh-ul-Islâm Ibn 'AbdulWahhâb (rahimhahullâh)
Källa: Från boken "Thalâthat-ul-Usûl"

www.darulhadith.com

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

”Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och dem som levde före er, så att ni fruktar. Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet.” (2:21)

Många Qur’ân-tolkare, som ar-Râzî och andra, har använts sig av denna vers för att bevisa Skaparens (ta´âlâ) existens. Den som funderar över skapelserna som finns i himlen och på jorden och deras olikartade utseenden, färger, beteenden och sätt att gagnas på, inser deras Skapares styrka, vishet, kunskap och väldiga makt. När en beduin blev frågad om bevis för Herrens (ta´âlâ) existens, sade han:

”Fri är Allâh från alla brister! Spillning tyder på en kamel och fotsteg tyder på fotgängare. Himlen har stjärnor, jorden har vägar och havet har vågor. Bevisar inte det att den Outgrundlige som genomskådar allt och som är underrättad om allt existerar?”

ar-Râzî rapporterade att ar-Rashîd frågade Imâm Mâlik om Allâhs existens. Han bevisade då den med de olika språken, rösterna och ljuden.

När en grupp kättare kom till Abû Hanîfah för att fråga honom om Skaparens (ta´âlâ) existens, sade han: ”Låt mig vara! Jag sitter här och tänker på något jag hörde igår. De sade till mig att det fanns en båt som var fullastad med varor. Det fanns varken någon som vaktade den eller styrde den. Trots det anländer och ankommer den helt själv. Den skär igenom de väldiga vågorna till dess att den gör sig kvitt dem. Den åker dit den vill utan att någon styr den.” Då sade kättarna: ”Det där säger ingen normal människa!” Då sade Abû Hanîfah: ”Ve er! Har inte då dessa skapelser i himlen och på jorden och de visheter de består av någon Skapare?” De blev tysta och återvände sedan till sanningen och blev Muslimer via honom.

När ash-Shâfi´î blev frågad om Skaparens existens, sade han:

”Detta mullbärsträdsblad har endast en smak. Om en larv äter det, kommer det ut silke från den. Om ett bi äter det, kommer det ut honung från det. Om får, kor och annat boskap äter det, kommer det ut spillning från dem. Om gaseller äter det, kommer det ut mysk från dem. Ändå är det bara en och samma sak.”

När Imâm Ahmad bin Hanbal ställdes likadan fråga, sade han:

”Här har vi ett ståtligt och slätt fort. Det saknar ingång och utgång. Utåt sett är det av silver. Inuti är det av guld. Rätt som det är, kommer en hörande och seende varelse ut ur det. Den har ett vackert utseende och en ljuvlig röst.”

Han menade kycklingen som kommer ut ur ägget.

as-Sa'di:
Kunskapen om Tawhîd är obligatorisk för varje muslim.
(Taysir-ul-Karim, sid. 787)