al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Ibn ´Abbâs som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

“Varje avbildare är i Elden. För varje bild som han har gjort får den en själ som han straffas med i helvetet.”

“Varje avbildare…” - Detta berör samtliga avbildare oavsett om det rör sig om uthuggningar, skulpturer, målningar på papper, tavlor eller väggar eller fotografier vilket sker i dag. Den som utför dessa handlingar anses vara en avbildare och hans handling anses vara en avbildning. Vad är det som exkluderar fotograferingen, vilket vissa påstår? Vad är det som räddar honom från detta hot i och med att handlingen är en avbildning?

“För varje bild som han har gjort…” - Även detta är generellt och berör samtliga bilder oavsett om de är målningar, uthuggningar eller fotografier. Den enda skillnaden är att fotografen gör sin bild mycket snabbare än konstnären. För övrigt är resultatet ett och samma. Varenda en av dem avser att framkalla en bild. Han som hugger eller bygger skulpturer avser att framkalla en bild. Han som målar avser att framkalla en bild. Han som fotograferar med en kamera avser att framkalla en bild. Varför skall vi skilja mellan dem när sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Varje avbildare är i Elden.”?

Vad är det specificerade beviset förutom en filosofi och påhittade ord som de vill specificera sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord med? Förbudet i fotografierna, uthuggningarna och målningarna är ett och samma förbud; nämligen ett medel till avguderi och en jämförelse med Allâhs (ta´âlâ) skapande. Varenda en av dem är en avbildare. Resultatet är detsamma och avsikten är densamma. Vad är det som särskiljer fotografen? Det finns till och med en risk att han är värre än de andra eftersom hans bild är bättre än målarens. I och med att avsikten är en, finns det inga behov av denna tillgjordhet för att skilja mellan dem båda.

Det är känt att Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord inte får specificeras med någonting annat än med ett autentiskt bevis från Allâhs eller Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord. De får inte specificeras med människans Idjtihâd, påhitt och filosofi. Detta får personen avvisat. Det är känt inom Hadîthens och Qur’ân-tolkningens principer att det generella endast kan specificeras med ett bevis. Det allmänna kan inte specificeras av människans Idjtihâd. Denna princip råder det samstämmighet om. Hur kan det då komma sig att de bortser denna princip och säger:

“Fotografier hamnar inte under förbudet.”?

Allt detta hör till tomt och värdelöst tal hos de lärda och de lärda inom principerna (Usûliyyûn). De grundläggande principerna förkastar allt detta och dessa människor vet om det. Men - fri är Allâh från brister - ibland kan lusten och felsluten få sina offer att hamna långt bort [från sanningen].

Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: I´ânat-ul-Mustafîd (2/265-266)