Abû Dja´far ar-Râzî rapporterade att Abûl-´Âliyah sade:

 

”Faraos hustrus tro var som Faraos vakts hustrus tro. En dag satt hon och kammade Faraos dotter. Rätt som det var, föll kammen ned på marken. Hon sade: ”Ve den som inte tror på Allâh!” Då sade Faraos dotter: ”Har du någon annan Herre än min fader?” Hon sade: ”Min Herre, din faders Herre och alltets Herre är Allâh.” Till följd därav gav dottern henne en örfil, slog henne och berättade för Farao vad hon hade sagt. Då skickade han ett bud efter henne och frågade henne: ”Dyrkar du någon annan än Herre än mig?” Hon sade: ”Ja, min Herre, din Herre och alltets Herre är Allâh. Jag dyrkar endast Honom.” Följaktligen började han tortera henne.

 

Han band fast hennes armar och ben och kastade in henne bland ormar. Han lät henne förbli i detta tillstånd i en hel dag. Dagen därpå kom han till henne och sade: ”Skall du inte höra upp?” Hon sade: ”Min Herre, din Herre och alltets Herre är Allâh.” Han sade: ”Jag kommer att slakta din son om du inte upphör.” Hon sade: ”Gör vad du vill.” Då slaktade han hennes son samtidigt som hennes sons själ sade: ”Gläd dig, kära moder! Allâh kommer att belöna dig med det och det.” Nästa dag kom Farao igen och sade samma sak och det gjorde även hon. Då slaktade han hennes andra son vars själ sade: ”Härda, kära moder! Allâh kommer att belöna dig med det och det.” Faraos hustru hörde vad kvinnans söners själar hade sagt och då trodde även hon. Till sist dog Faraos vakts hustru. Hennes belöning och boning i paradiset uppenbarades för Faraos hustru. Detta ledde till att hennes tro och övertygelse blev allt starkare. Så småningom lät Allâh Farao få reda på hennes tro.

 

Han sade då inför sin folksamling: ”Vad vet ni om Âsiyâ bint Muzâhim?” Som svar på frågan prisade de och öste beröm över henne. Då sade han: ”Hon dyrkar någon annan än mig.” Då sade: ”Döda henne!” Med fastbundna armar och ben fördes hon fram sägande: ”Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet.” När hon då fick syn på sin boning i paradiset, började hon skratta. Då sade Farao: ”Förundras ni inte över hennes galenskap? Hon skrattar medan vi torterar henne!” Då tog Allâh hennes själ till paradiset – må Allâh vara nöjd med henne.”

 

Tafsîr al-Qur’an al-´Adhîm (4/504-505)
Mu´assasah-ar-Risalah, 1422/2001

Källa: Muslimah Bladet (www.muslimah.se)